Nu har tiden runnit iväg igen och jag har svårt att hitta inspiration och tid att skriva inlägg så ofta som jag tänkt mig! Familjelivet och jobbet tar all tid! Nu har jag två killar som har läxor och båda behöver stöd med det. Mycket lästräning för lillebror och skrivning för storebror. Det är kul att se framstegen de gör! Ofta är vi som föräldrar hemma ensamma på kvällen då läxläsningen sker (vi jobbar båda 1-2 kvällspass varje vecka). Samtidigt som läxorna läses skall mat lagas och lillasyster passas, det blir stundtals mycket och det dåliga samvetet kommer ständigt! Det känns ofta som att vi inte hinner lägga riktigt den tiden vi egentligen borde lägga på läxorna. Vi gör det som måste göras och hinner sällan träna extra på tex läsning.
Som jag tidigare nämnde skall lillasyster passas samtidigt som maten lagas. Killarna brukar då sitta vid köksbordet och göra läxor, då jag ofta får rycka in. Lillasyster skall naturligtvis vara med då! Helst i centrum av alltihop förstås och det bokstavligen! Jag lyfter ner henne från bordet om och om igen! Hon klättrar upp, sätter sig mitt på läxorna och skall hjälpa till att måla, skriva eller så är hon bara en allmänt störig lillasyster! Vilken roll hon tar beror lite på hur trött hon är för tillfället.
Ofta så är det mycket tjat som skall till att få killarna att sätta sig med läxorna över huvudtaget! De är för trötta, för hungriga eller så kan de absolut inte slita sig från Tv:n eller datorn! Försöker att slopa allt vad skärmtid heter efter de kommit hem från skolan men har kommit på att det är svårt! De är ofta så trötta så de inte orkar göra annat! I ett svagt ögonblick lovar man dem en stund framför skärmen för att en halvtimme senare tjata för döva öron om att nu är det läxläsning som gäller!
Livet känns stundtals som ett ekkorhjul! Allt snurrar på, fort, fort och jag lyckas precis hålla huvudet ovan vattenytan! Har killarna fått med sig allt de skall ha till skolan? Idrotts kläder? Badkläder? Skridskor? Läxorna? Frukten? Oj, oj, vi kommer någon minut försent idag igen. Spring ut till bilen! Var är din ryggsäck? På trappan? Ut ur bilen, låsa upp, hämta väskan på trappan! Låsa dörren in i bilen! Var är din saxofon? Jag sa ju att du skulle ta med den! I sovrummet? Ut ur bilen, låsa upp, hämta, låsa igen, in i bilen, backa ut snabbt, försöker att inte backa på någon, kör till skolan, försök att inte köra på någon unge utanför skola, finns ingen parkering! Gå av här! Försiktigt! Har ni alla väskor? Var är din mössa? Hemma? Ok, du får klara dig utan mössa idag! Hej då! Puss! Ni skall till fritids efter skolan! Pang, dörren stängs! Pustar ut, de kom bara 2 min sent idag!
Ja, ja, allt detta hade kunnat undvikas om jag hade planerat lite! Packat ihop allt kvällen innan, vilket jag för övrigt brukar göra! Men vissa kvällar blir inte som man tänkt! Nu inför jul börjar dessutom mailen från skola trilla in! Åk tre skall samla pengar till klassresa, ni skall baka och fylla fem påsar med ca 10 bullar, kakor och sälja dem på torget en lördag! Åk ett skall ha en julkalender, ni skall tillverka en julklapp och slå in i ett fint paket som skall lämnas till skolan innan 28 nov! Vad det blir? Någon form av gipskreation! Den står påbörjad på köksbordet! Pysseltidningen jag köpt kommer äntligen till användning! Kanske det kan bli en liten pyssel- och bullmamma av mig snart ändå? Drömma kan man ju!
Stressa lugnt!
Fru Esson
tisdag 13 november 2012
måndag 15 oktober 2012
Jag har en ny kärlek i mitt liv!
Det var längesen jag skrev något inlägg! Det har legat och gnagt i mitt bakhuvud att "Nu måste jag skriva något, väntar jag längre så kommer jag aldrig mer att sätta mig och skriva ett inlägg!" Jag har dock inte haft tid eller lust heller för den delen. En av orsakerna är att jag helt enkelt har varit alldeles för trött. Jobb, läxläsning, hus och hem har tagit för mycket tid och kraft. En annan orsak är att lillasyster, som nu blivit två, krävt mycket i form av ständig passning, då hon hittat på hyss var och varannan minut. Hon har dessutom blivit lite för intresserad av datorn, så varje gång jag satt igång datorn för att göra något har hon varit där med sina små fingrar och tryckt och ryckt. Tålamodet har trutit och datorn har förblivit avstängd för att slippa skriket och bråket. Men nu, idag, tycker jag det är en bra dag för jag skall berätta om min nya kärlek.......
Den anlände redan i slutet på september, men har stått i ett hörn för sig själv. Jag har varit lite otålig och tillslut, i lördags, hamnade den på sin rätta plats! Nu är lyckan total! Jag har suttit och beundrat kärleken medan den jobbat och den gör ett alldeles förträffligt jobb. Allt som kärleken rört vid doftar underbart. Jag tar alla chanser jag kan för att få ta en liten tur ner till kärleken och beundra dess verk och jag blir lika glatt överaskad varje gång. Kärleken har klarat allt jag bett den om så här långt!
Jag inser att jag är inne i en förälskelse fas just nu, att det förmodligen kommer att bli lika tråkigt som tidigare en dag! Men nu njuter jag av det nya! Jag säger välkommen hem till kärleken, min fantastiska helautomatiska LG tvättmaskin med ångfunktion! Life´s good!
Fru Esson
Den anlände redan i slutet på september, men har stått i ett hörn för sig själv. Jag har varit lite otålig och tillslut, i lördags, hamnade den på sin rätta plats! Nu är lyckan total! Jag har suttit och beundrat kärleken medan den jobbat och den gör ett alldeles förträffligt jobb. Allt som kärleken rört vid doftar underbart. Jag tar alla chanser jag kan för att få ta en liten tur ner till kärleken och beundra dess verk och jag blir lika glatt överaskad varje gång. Kärleken har klarat allt jag bett den om så här långt!
Jag inser att jag är inne i en förälskelse fas just nu, att det förmodligen kommer att bli lika tråkigt som tidigare en dag! Men nu njuter jag av det nya! Jag säger välkommen hem till kärleken, min fantastiska helautomatiska LG tvättmaskin med ångfunktion! Life´s good!
Fru Esson
onsdag 27 juni 2012
På begäran....
Det har kommit önskemål om att få receptet på LCHF tårtan jag bakade för några dagar sedan! Här kommer nu receptet:
Sätt ugnen på 150 grader
250 gr mörk choklad, 70 %
150 g smör
5 ägg
1 tsk vaniljpulver
3 dl vispgrädde
jordgubbar och hallon
Hacka chokladen, lägg i en kastrull tillsammans med smöret. Värm försiktigt och rör hela tiden tills chokladen smält. Låt svalna lite.
Dela äggen. Vispa vitorna till ett fast skum. Vispa gulorna fluffiga tillsammans med vaniljpulvret. Rör ner chokladen i äggulevispet. Vänd sedan ner blandningen i äggviteskummet.
Häll smeten i en 25 cm springform. Botten på formen skall vara isolerad med ett bakplåtspapper! Grädda i ca 15 min. Låt svalna.
Vispa grädden. Bred den över kakan och dekorera med gubbar och hallon.
Lycka till!
Önskar fru Esson!
Sätt ugnen på 150 grader
250 gr mörk choklad, 70 %
150 g smör
5 ägg
1 tsk vaniljpulver
3 dl vispgrädde
jordgubbar och hallon
Hacka chokladen, lägg i en kastrull tillsammans med smöret. Värm försiktigt och rör hela tiden tills chokladen smält. Låt svalna lite.
Dela äggen. Vispa vitorna till ett fast skum. Vispa gulorna fluffiga tillsammans med vaniljpulvret. Rör ner chokladen i äggulevispet. Vänd sedan ner blandningen i äggviteskummet.
Häll smeten i en 25 cm springform. Botten på formen skall vara isolerad med ett bakplåtspapper! Grädda i ca 15 min. Låt svalna.
Vispa grädden. Bred den över kakan och dekorera med gubbar och hallon.
Lycka till!
Önskar fru Esson!
fredag 8 juni 2012
Konsten att vara bestämd utan att låta arg!
I dag bestämde jag att vi skulle cykla/gå till skolan! Vi har jättenära till skolan men eftersom jag alltid får barnen klara i sista sekund så brukar det alltid bli så att jag kör dem med bilen. Varje gång tänker jag, "I morgon cyklar vi!" för att nästa morgon upprepa samma procedur som avslutas i bilen! Andra duktiga föräldrar går, varje dag, och passar dessutom på att gå en extra promenad runda när barnen är avlämnade! Well, jag hör inte till den kategorin, duktiga välorganiserade, hinna-med-vardagsmotion-efter-att-jag-lugnt-och-stillsamt-klarat-av-morgonbestyr-och-avlämning-av-barn-förälder, nope! Hemma hos oss är det kaos som råder och tyvärr brukar även arga mamman komma på besök ibland.
I bilen på väg till skolan brukar jag försöka diskutera med gossarna varför det blir som det blir, att vi måste hjälpas åt på morgonen och att jag blir ledsen när de slåss. För att få en bild av hur en morgon kan se ut hemma hos oss läs ett tidigare blogginlägg som jag länkar till här! En morgon i förra vecka sa min 9 åring att det är mitt fel att de slåss, vi gör aldrig det när pappa kör oss! Nu råkar jag veta att pappa morgnar är kaotiska de med, så jag försökte fråga vad skillnaden är mellan mamma morgnar och pappa morgnar, men fick inget svar. För några dagar sen när vi båda var hemma och hjälptes åt med att få iväg herrarna till skolan, vinkade 6- åringen till sig pappa och viskade, "Vi skall inte bråka idag, vi sparar det till mammas morgnar!" Jag har inte riktigt förstått varför men det kanske kommer fram någon gång, när man minst anar det.
Lillasyster har ju blivit lite äldre nu, hela 1 år och 8 månader, och ni som har eller har haft barn i denna ålder vet säkert att det är en otroligt intensiv och tuff ålder. Det är punktmarkering som gäller, konstant, utom möjligen när hon sover! Under sin vakna tid skall allt undersökas, petas på, smakas på och om det går klättras på. Får hon inte som hon vill så skriker hon i högan sky, kastar saker och slänger sig på golvet sparkandes och skrikandes, en drama-queen med andra ord. Lägg till henne i ekvationen morgonbestyr och man förstår att det är kaos som råder.
Nåja, idag var jag i alla fall fast besluten om att vi skulle lämna bilen hemma! Att lillasysters bilstol inte var monterad bidrog till min beslutsamhet i frågan och efter en del protester från 6-åringen, så begav vi oss. Jag var glad när vi stod ute på uppfarten, storebror med sin cykel, lillebror med sparkcykel och lillasyster i vagnen. Men säg den glädje som varar för evigt. Halvvägs började lillasyster trilska, hon skulle absolut inte sitta i vagnen utan började klättra på ryggstödet för att komma upp i min famn. När inte det gick började hon klättra ur vagnen trots att den var i rullning. Jag tog tag i henne varje gång och sa "Nej, du skall sitta i vagnen!", varpå jag försökte trycka ner henne i vagnen samtidigt som jag gick i rask takt för att hinna med bröderna som var en bra bit framför. Hela denna process accompangerades av lillasysters ilskna skrik. Jag tror hon hördes över hela nejden. Mina "Nej!" blev högre och högre, och argare och argare. När vi bara hade några meter kvar och skriken var som högst och hon i princip stod och balanserade på sufletten kom en pappa ut från skolgården och mötte oss med ett leende."Behöver du hjälp?" undrade han leende, sen lyfte han ner lillasyster, satte henne i vagnen och sa med bestämd röst, men ändå med ett leende,"Nu ska du sitta i vagnen och lyssna på mamma!" Lillasyster blev spak, bara tittade och lät sig spännas fast i vagnen, sen satt hon kvar där under avlämningen på skolan och hela vägen hem igen. Tack Stellan! You made my day! På vägen hem funderade jag på hur vissa har förmågan att låta bestämd utan att låta arg! Jag har jättesvårt för det. Stellans fördel är väl att hans erfarenhet som pappa, han har två redan vuxna barn och ett sladdbarn som går i sexårs med min son.
Jag är inte dummare än att jag inser att jag inte kan förvänta mig att Stellan skall dyka upp och rädda situationen varje gång lillasyster trilskas utan att jag måste tag tag i situationen själv, innan det blir värre. Frågan är ju då hur skall jag träna på konsten att låta bestämd utan att låta arg. Fast kanske är det där felet ligger, jag kan inte bara låta bestämd, jag måste vara bestämd också!
Må gott!
Fru E
I bilen på väg till skolan brukar jag försöka diskutera med gossarna varför det blir som det blir, att vi måste hjälpas åt på morgonen och att jag blir ledsen när de slåss. För att få en bild av hur en morgon kan se ut hemma hos oss läs ett tidigare blogginlägg som jag länkar till här! En morgon i förra vecka sa min 9 åring att det är mitt fel att de slåss, vi gör aldrig det när pappa kör oss! Nu råkar jag veta att pappa morgnar är kaotiska de med, så jag försökte fråga vad skillnaden är mellan mamma morgnar och pappa morgnar, men fick inget svar. För några dagar sen när vi båda var hemma och hjälptes åt med att få iväg herrarna till skolan, vinkade 6- åringen till sig pappa och viskade, "Vi skall inte bråka idag, vi sparar det till mammas morgnar!" Jag har inte riktigt förstått varför men det kanske kommer fram någon gång, när man minst anar det.
Lillasyster har ju blivit lite äldre nu, hela 1 år och 8 månader, och ni som har eller har haft barn i denna ålder vet säkert att det är en otroligt intensiv och tuff ålder. Det är punktmarkering som gäller, konstant, utom möjligen när hon sover! Under sin vakna tid skall allt undersökas, petas på, smakas på och om det går klättras på. Får hon inte som hon vill så skriker hon i högan sky, kastar saker och slänger sig på golvet sparkandes och skrikandes, en drama-queen med andra ord. Lägg till henne i ekvationen morgonbestyr och man förstår att det är kaos som råder.
Nåja, idag var jag i alla fall fast besluten om att vi skulle lämna bilen hemma! Att lillasysters bilstol inte var monterad bidrog till min beslutsamhet i frågan och efter en del protester från 6-åringen, så begav vi oss. Jag var glad när vi stod ute på uppfarten, storebror med sin cykel, lillebror med sparkcykel och lillasyster i vagnen. Men säg den glädje som varar för evigt. Halvvägs började lillasyster trilska, hon skulle absolut inte sitta i vagnen utan började klättra på ryggstödet för att komma upp i min famn. När inte det gick började hon klättra ur vagnen trots att den var i rullning. Jag tog tag i henne varje gång och sa "Nej, du skall sitta i vagnen!", varpå jag försökte trycka ner henne i vagnen samtidigt som jag gick i rask takt för att hinna med bröderna som var en bra bit framför. Hela denna process accompangerades av lillasysters ilskna skrik. Jag tror hon hördes över hela nejden. Mina "Nej!" blev högre och högre, och argare och argare. När vi bara hade några meter kvar och skriken var som högst och hon i princip stod och balanserade på sufletten kom en pappa ut från skolgården och mötte oss med ett leende."Behöver du hjälp?" undrade han leende, sen lyfte han ner lillasyster, satte henne i vagnen och sa med bestämd röst, men ändå med ett leende,"Nu ska du sitta i vagnen och lyssna på mamma!" Lillasyster blev spak, bara tittade och lät sig spännas fast i vagnen, sen satt hon kvar där under avlämningen på skolan och hela vägen hem igen. Tack Stellan! You made my day! På vägen hem funderade jag på hur vissa har förmågan att låta bestämd utan att låta arg! Jag har jättesvårt för det. Stellans fördel är väl att hans erfarenhet som pappa, han har två redan vuxna barn och ett sladdbarn som går i sexårs med min son.
Jag är inte dummare än att jag inser att jag inte kan förvänta mig att Stellan skall dyka upp och rädda situationen varje gång lillasyster trilskas utan att jag måste tag tag i situationen själv, innan det blir värre. Frågan är ju då hur skall jag träna på konsten att låta bestämd utan att låta arg. Fast kanske är det där felet ligger, jag kan inte bara låta bestämd, jag måste vara bestämd också!
Må gott!
Fru E
tisdag 27 mars 2012
Skall man behöva jaga nu också?
Just nu tillagar jag "mina egna kycklingben" på förfrågan från barnen! De har varit väldigt poppulära sen första gången jag tillagade dem. Sexåringen undrade "Hur fick du köttet?" Jag förstår inte riktigt frågan men svarar att "Jag marinerar köttet, häller på olika såser!" "Men hur får du köttet?" Jag svarar "Jo, jag köper kycklingben utan smak, inte färdiggrillade som man kan köpa, sen gör jag egen smak som jag häller på!" "Så du har inte skjutit köttet?" "Nä, det har jag inte!" "Men då gör du ju inte EGNA kycklingben, då lagar du ju köpta kycklingben!" Jaja, inget får jag ha att känna mig lite stolt över längre, nu skall jag jaga vår mat för att det skall bli godkänt och kunna klassas som hemlagat från grunden!
Fru Esson
Fru Esson
lördag 17 mars 2012
Vilken färg har jag?
Hade ett intressant samtal idag! Sexåringen var bjuden på kalas idag! Jag körde dit honom och blev själv kvar på kalaset pga avståndet! Mamman till kalaspojken och jag har lite liknande bakgrund, och trots att vår uppväxt har varit olika så känner jag igen mycket av det hon beskrev som tex känslan av utanförskap, att inte riktigt höra hemma någonstans, att inte riktigt passa in! Vi människor fungerar ju lite så att vi gärna vill sätta in varandra i fack! När någon inte riktigt har en självklar tillhörighet så blir vi förvirrade!
Varför ser jag ut som jag gör? Den enkla förklaringen är att min biologiska mamma var thailändska och min biologiska pappa amerikan! Jag fick mammas färger men min pappas ansiktsdrag! Jag får ofta frågan "Varifrån kommer du?" Det är sällan någon gissar rätt! Jag har tydligen ett väldigt internationellt utseende. Det händer ibland att människor kommer fram till mig och börjar prata sitt modersmål med mig, och jag förstår ingenting! En man från Bagdad sa till mig "Om du gick på gatan i Bagdad och inte säga någonting, alla tror du komma från Bagdad!"Det är många som kommer fram till mig på stan! Indier har försökt kommunicerat med mig, Marockaner, Latin amerikaner och Spanjorer.
Jag har ju delvis växt upp i Thailand och där var jag farang, dvs viting! När jag var på besök i Thailand 1991 var det en kvinna som inte riktigt visste vad hon skulle tro. Hon funderade en stund och utbrast sedan i förundran "Finns det verkligen svarta faranger?" alltså "Finns det verkligen svarta vitingar?" När vi sedan kom till Finland, ja, då var jag svartskalle! Detta har varit minst sagt förvirrande ibland! Vem är jag?
Nu för tiden, när jag är äldre och fått en trygghet i mig själv tycker jag det är ganska intressant och spännande, men som yngre, barn och tonåring, hade jag nog lite känsligare perioder då jag kunde uppleva detta som lite jobbigt! I skolan, högstadiet, kunde jag ibland bli kallad neger och ibland kines! Då blev jag lite ledsen, tills jag förstod att de som ropade detta efter mig, nog inte var så smarta! Att dessa utrop sa mer om dem som person än mig!
På vägen hem från kalaset kom jag att tänka på den här dikten! Jag försökte skriva en förklaring till varför jag kom att tänka på den här dikten just i detta sammanhang för att knyta ihop säcken, men det blir bara flummigt! Jag låter dikten tala för sig själv!
COLOUR
-
When I was born, I was black.
When I grow up, I'm black.
When I'm ill, I'm black.
When I go out in the sun, I'm black.
When I'm cold, I'm black.
When I die, I'm black.
But you -
When you're born, you're pink.
When you grow up, you're white.
When you're ill, you're green.
When you go out in the sun, you go red.
When you're cold, you go blue.
When you die, you're purple.
And you have the nerve to call me coloured?
Vilken färg är jag? Jag vet inte! För vissa är jag en svart viting för andra bara svart! Men är färgen verkligen viktig? För mig är det viktigaste att vi människor behandlar varandra med respekt oavsett vilken färg man råkar ha just den dagen!
Ha en skön lördag kväll!
Hälsar fru Esson!
Varför ser jag ut som jag gör? Den enkla förklaringen är att min biologiska mamma var thailändska och min biologiska pappa amerikan! Jag fick mammas färger men min pappas ansiktsdrag! Jag får ofta frågan "Varifrån kommer du?" Det är sällan någon gissar rätt! Jag har tydligen ett väldigt internationellt utseende. Det händer ibland att människor kommer fram till mig och börjar prata sitt modersmål med mig, och jag förstår ingenting! En man från Bagdad sa till mig "Om du gick på gatan i Bagdad och inte säga någonting, alla tror du komma från Bagdad!"Det är många som kommer fram till mig på stan! Indier har försökt kommunicerat med mig, Marockaner, Latin amerikaner och Spanjorer.
Jag har ju delvis växt upp i Thailand och där var jag farang, dvs viting! När jag var på besök i Thailand 1991 var det en kvinna som inte riktigt visste vad hon skulle tro. Hon funderade en stund och utbrast sedan i förundran "Finns det verkligen svarta faranger?" alltså "Finns det verkligen svarta vitingar?" När vi sedan kom till Finland, ja, då var jag svartskalle! Detta har varit minst sagt förvirrande ibland! Vem är jag?
Nu för tiden, när jag är äldre och fått en trygghet i mig själv tycker jag det är ganska intressant och spännande, men som yngre, barn och tonåring, hade jag nog lite känsligare perioder då jag kunde uppleva detta som lite jobbigt! I skolan, högstadiet, kunde jag ibland bli kallad neger och ibland kines! Då blev jag lite ledsen, tills jag förstod att de som ropade detta efter mig, nog inte var så smarta! Att dessa utrop sa mer om dem som person än mig!
På vägen hem från kalaset kom jag att tänka på den här dikten! Jag försökte skriva en förklaring till varför jag kom att tänka på den här dikten just i detta sammanhang för att knyta ihop säcken, men det blir bara flummigt! Jag låter dikten tala för sig själv!
COLOUR
-
When I was born, I was black.
When I grow up, I'm black.
When I'm ill, I'm black.
When I go out in the sun, I'm black.
When I'm cold, I'm black.
When I die, I'm black.
But you -
When you're born, you're pink.
When you grow up, you're white.
When you're ill, you're green.
When you go out in the sun, you go red.
When you're cold, you go blue.
When you die, you're purple.
And you have the nerve to call me coloured?
Vilken färg är jag? Jag vet inte! För vissa är jag en svart viting för andra bara svart! Men är färgen verkligen viktig? För mig är det viktigaste att vi människor behandlar varandra med respekt oavsett vilken färg man råkar ha just den dagen!
Ha en skön lördag kväll!
Hälsar fru Esson!
onsdag 14 mars 2012
YES!
Kvällens måltid blev godkänd! Efter flera måltider med suckande och kommentarer som " det här kan jag inte äta!" "Varför lagar du den här maten, när du vet att jag inte tycker om den?" "Fisken är inte god!" "Måste jag äta mer nu!" började jag känna mig uppgiven! Jag har dock följt veckomenyn som jag planerade i helgen! "Någon gång måste jag ju träffa rätt!", har jag tänkt, och idag var tydligen dagen jag lyckades!
Idag gjorde jag kycklingben i ugnen! Tänkte dela receptet med er här nedan!
Citrondoftande kycklingben!
Kycklingben 900 g
Marinad:
Saften av en halv citron
1 msk olivolja
1/2 tsk salt
Svartpeppar
1/2 msk japansk soya
1 liten knippa timjan
Lägg kycklingbenen i en ungssäker form och häll över marinaden. Blanda! Ställ in kycklingen i ugnen som är uppvärmnd till 225 grader i 30 min.
1 paprika, skär i lagom stora bitar.
Vitlök 4 klyftor
1/2 citron, tvättad. Skär i klyftor!
Honung
När kycklingen stått inne 30 min. Ta ut formen och blanda ner paprikan, vitlöken och citronen. Ringla över honung och blanda runt! Ställ in kycklingen ytterligare 20 min! Blanda vid behov runt allt i formen en gång under tiden!
Sås
2 dl Cream fraiche
1 msk sweet chilisås
Blanda väl
Bulgursallad
Koka fyra portioner bulgur enl. anvisningen på förpackningen, lägg i grönsaksbuljong i kokvattnet (Jag anväder Fond du chefs buljong, hade i en hel sådan!)
Hacka ner en rejäl näve bladpersilja samt en näve koriander.
1 spansk peppar, ta bort kärnorna, finhacka
1/2 citron, saften
1 msk olivolja
1 rödlök finhackad
10-15 små cocktailtomater, skivade!
Blanda samman allt och servera till kycklingen, fräscht och gott!
Idag gjorde jag kycklingben i ugnen! Tänkte dela receptet med er här nedan!
Citrondoftande kycklingben!
Kycklingben 900 g
Marinad:
Saften av en halv citron
1 msk olivolja
1/2 tsk salt
Svartpeppar
1/2 msk japansk soya
1 liten knippa timjan
Lägg kycklingbenen i en ungssäker form och häll över marinaden. Blanda! Ställ in kycklingen i ugnen som är uppvärmnd till 225 grader i 30 min.
1 paprika, skär i lagom stora bitar.
Vitlök 4 klyftor
1/2 citron, tvättad. Skär i klyftor!
Honung
När kycklingen stått inne 30 min. Ta ut formen och blanda ner paprikan, vitlöken och citronen. Ringla över honung och blanda runt! Ställ in kycklingen ytterligare 20 min! Blanda vid behov runt allt i formen en gång under tiden!
Sås
2 dl Cream fraiche
1 msk sweet chilisås
Blanda väl
Bulgursallad
Koka fyra portioner bulgur enl. anvisningen på förpackningen, lägg i grönsaksbuljong i kokvattnet (Jag anväder Fond du chefs buljong, hade i en hel sådan!)
Hacka ner en rejäl näve bladpersilja samt en näve koriander.
1 spansk peppar, ta bort kärnorna, finhacka
1/2 citron, saften
1 msk olivolja
1 rödlök finhackad
10-15 små cocktailtomater, skivade!
Blanda samman allt och servera till kycklingen, fräscht och gott!
Dagens kvällsmat! Gillades av barnen!
Smaklig måltid önskar Fru Esson!
söndag 11 mars 2012
Så var det dags igen!
Lillasysyter borde snart få klippkort på akutmottagningsbesök, framför allt för onödiga sådana! Nåja, första gången var väl inte helt onödig! Det var ju i samband med bilolyckan innan jul, då alla inblandade fick åka in med ambulans för kontroll! Men de övriga två gångerna var ju helt i onödan! Det visste ju jag med, men när någon annan säger att hon skall in för kontroll tänker jag, att jag kanske inte tar det på allvar och så gör jag som de säger! Jaja, jag skall ta det från början, så ni hänger med!
För någon månad sedan hittade jag lillasyster i hallen tuggandes på en glasbit! Det var en ganska rundkantad bit, så jag misstänker att den följt med in under en sko! Jag tänkte inte så mycket på det hela, utan tog ut biten ur munnen på henne och kastade den. Men så började en liten tanke gro, var det bara den glasbiten? Tänk om om det fanns två glasbitar? KAN hon ha svalt en bit? Kan hon ha tuggat av en bit av den biten hon hade i munnen och svalt den, för ena änden på glaset hade en ny, vass kant som inte var så rundad! Jag tänker vidare att jag får hålla henne under observation! Jag vet ju ungefär vad jag skall tänka på; plötsliga magsmärtor, kräkningar, blodiga kräkningar eller blodiga avföringar lite längre fram i tiden! Men är det något mer jag skall tänka på, har jag missat något? Nå, det kan ju vara bra att prata med någon, bolla lite tankar och se om de kommer på något mer jag skall tänka på, så jag ringer sjukvårdsrådgivningen eller 1177 som det heter nu för tiden. Där kan jag nog få tips!
Sjukvårdsrådgivningen är i Sverige en väg in i sjukvården! Man skall alltid ringa dit! Nu skall man aldrig sätta sig i en bil och åka in till akuten som man gjorde tidigare, utan man ringer 1177 först, sen lotsar de patienter vidare och ser till att man kommer till rätt ställe direkt. Dit kan man också ringa om man behöver rådgivning, och det gjorde jag, så jag ringde! Jag berättade vad som hänt och undrade vad jag skulle tänka på! Men istället för att svara på min fråga sa hon att enligt nya direktiv skall man åka in direkt om man misstänker att någon svalt glas! För någon månad sedan gjorde man ingenting, men nu skall hon in med detsamma! "Jag ringer och säger att ni är på väg", sa kvinnan och vips var samtalet över! Liten snopen packar jag in tösen i bilen, åker och hämtar sexåringen från skolan, tankar och åker in till akuten! Jag möts av kollegor som undrar "Vad gör ni här igen, var ni inte nyligen här? Ja just ja, det var ju en bilolycka, vad har hänt nu?" Jag tycker det hela är jättepinsamt och hummar fram att jag tror att hon har svalt en glasbit, men det vet jag inte, och jag har pratat med 1177 som sa att jag skulle in med henne! Doktorn kommer in, lyssnar på hennes mage och säger "Vi gör ju ingenting! Vi kan inte röntga heller, då glas inte är röntgentätt! Så, bara observera henne, får hon ont i magen inom ett dygn får ni återkomma! Tack och hej!" Kvar sitter jag och känner mig jättedum, det var ju precis som jag trott och tänkt själv! Lillasyster får en present för att hon varit så duktig och vi åker hem!
Idag var det så dags igen! Under ett besök hos svägerskan sätter lillasyster handen på deras kamin! Där brinner det för fullt, och glaset är otroligt varmt! Det gör ju förstås mycket ont och hon börjar skrika ganska omgående! Det värsta är att jag ser det hela, jag förstår precis vad som skall hända, men jag sitter på huk två meter bort och hinner inte resa mig upp innan hon står där med handen! Hon får snabbt sätta handen i en behållare med svalt vatten och lugnar sig faktisk ganska snart. Fyra fingertoppar utvecklar dock blåsor och hon är även rejält röd strax under fingrarna! Jag googlar lite på brännskador och på www.1177.se står det något om omläggning, salvkompresser mm på andra gradens brännskador! Jag vill dock minnas att jag har lärt mig att man inte skall göra någonting med brännskador om de inte är vätskande eller infekterade, men känner mig osäker! Jag har ju inte hanterat några brännskador på väldigt länge! Jag vill också minnas att jag läst under utbildningen att om små barn får andra gradens brännskador på händer gäller andra regler än vid övriga brännskador! Jag ringer alltså 1177 igen, motvilligt, för att fråga! Hur skall jag ta hand om lillasysters hand! Har det kommit nya direktiv vad gäller vården för brännskador! (Det är ju trots allt 15 år sen jag avslutade min utbildning!) Det hela blev som jag misstänkte att det skulle bli! Sjuksköterskan ville att en doktor skall titta på handen, just för att hon är så liten och för att det är handen som är skadad! Det blir alltså ingen diskussion överhuvudtaget om hur jag skall sköta handen hemma trots att jag faktiskt ställde frågan! Jag får en tid till Jourläkarmottagningen kl 20:15 och ja, jag åkte de 3 milen tur och retur!
Väl där, ser jag i deras starka lampor att blåsorna ser betydligt mindre ut där än hemma, vi har ju lite svagare lampor hemma hos oss! Lillasyster har dessutom somnat i bilen, och hon vaknar inte trots att jag försöker väcka henne! Jag bär henne sovandes in, klär av henne både mössa och jacka! Förevisar handen för både en sjuksköterska och en doktor! Det hela tar tre sekunder! "Vi gör ingenting!" säger de båda två, "Åk hem!" "Precis som jag trodde!", säger jag och skämms lite!" Så du kom bara för att få det bekräftat då?", säger sjuksköterskan! Då vill jag berätta om det långa telefonsamtalet som har föregått besöket, men jag gör det inte utan sväljer, nickar och går därifrån! Lillasyster sover fortfarande! Hon har inte märkt någonting! Den smärtstillande tabletten hon fick tidigare hjälpte uppenbarligen! Hon vaknar till en stund när jag lyfter tillbaks henne in i bilstolen! Nu är vi hemma, hon sover djupt och har nog inte märkt någonting av det som hänt under kvällen! Och lika bra är väl det!
Nu hoppas jag att lillasyster får en lugn och smärtfri natt!
Fru Esson
För någon månad sedan hittade jag lillasyster i hallen tuggandes på en glasbit! Det var en ganska rundkantad bit, så jag misstänker att den följt med in under en sko! Jag tänkte inte så mycket på det hela, utan tog ut biten ur munnen på henne och kastade den. Men så började en liten tanke gro, var det bara den glasbiten? Tänk om om det fanns två glasbitar? KAN hon ha svalt en bit? Kan hon ha tuggat av en bit av den biten hon hade i munnen och svalt den, för ena änden på glaset hade en ny, vass kant som inte var så rundad! Jag tänker vidare att jag får hålla henne under observation! Jag vet ju ungefär vad jag skall tänka på; plötsliga magsmärtor, kräkningar, blodiga kräkningar eller blodiga avföringar lite längre fram i tiden! Men är det något mer jag skall tänka på, har jag missat något? Nå, det kan ju vara bra att prata med någon, bolla lite tankar och se om de kommer på något mer jag skall tänka på, så jag ringer sjukvårdsrådgivningen eller 1177 som det heter nu för tiden. Där kan jag nog få tips!
Sjukvårdsrådgivningen är i Sverige en väg in i sjukvården! Man skall alltid ringa dit! Nu skall man aldrig sätta sig i en bil och åka in till akuten som man gjorde tidigare, utan man ringer 1177 först, sen lotsar de patienter vidare och ser till att man kommer till rätt ställe direkt. Dit kan man också ringa om man behöver rådgivning, och det gjorde jag, så jag ringde! Jag berättade vad som hänt och undrade vad jag skulle tänka på! Men istället för att svara på min fråga sa hon att enligt nya direktiv skall man åka in direkt om man misstänker att någon svalt glas! För någon månad sedan gjorde man ingenting, men nu skall hon in med detsamma! "Jag ringer och säger att ni är på väg", sa kvinnan och vips var samtalet över! Liten snopen packar jag in tösen i bilen, åker och hämtar sexåringen från skolan, tankar och åker in till akuten! Jag möts av kollegor som undrar "Vad gör ni här igen, var ni inte nyligen här? Ja just ja, det var ju en bilolycka, vad har hänt nu?" Jag tycker det hela är jättepinsamt och hummar fram att jag tror att hon har svalt en glasbit, men det vet jag inte, och jag har pratat med 1177 som sa att jag skulle in med henne! Doktorn kommer in, lyssnar på hennes mage och säger "Vi gör ju ingenting! Vi kan inte röntga heller, då glas inte är röntgentätt! Så, bara observera henne, får hon ont i magen inom ett dygn får ni återkomma! Tack och hej!" Kvar sitter jag och känner mig jättedum, det var ju precis som jag trott och tänkt själv! Lillasyster får en present för att hon varit så duktig och vi åker hem!
Idag var det så dags igen! Under ett besök hos svägerskan sätter lillasyster handen på deras kamin! Där brinner det för fullt, och glaset är otroligt varmt! Det gör ju förstås mycket ont och hon börjar skrika ganska omgående! Det värsta är att jag ser det hela, jag förstår precis vad som skall hända, men jag sitter på huk två meter bort och hinner inte resa mig upp innan hon står där med handen! Hon får snabbt sätta handen i en behållare med svalt vatten och lugnar sig faktisk ganska snart. Fyra fingertoppar utvecklar dock blåsor och hon är även rejält röd strax under fingrarna! Jag googlar lite på brännskador och på www.1177.se står det något om omläggning, salvkompresser mm på andra gradens brännskador! Jag vill dock minnas att jag har lärt mig att man inte skall göra någonting med brännskador om de inte är vätskande eller infekterade, men känner mig osäker! Jag har ju inte hanterat några brännskador på väldigt länge! Jag vill också minnas att jag läst under utbildningen att om små barn får andra gradens brännskador på händer gäller andra regler än vid övriga brännskador! Jag ringer alltså 1177 igen, motvilligt, för att fråga! Hur skall jag ta hand om lillasysters hand! Har det kommit nya direktiv vad gäller vården för brännskador! (Det är ju trots allt 15 år sen jag avslutade min utbildning!) Det hela blev som jag misstänkte att det skulle bli! Sjuksköterskan ville att en doktor skall titta på handen, just för att hon är så liten och för att det är handen som är skadad! Det blir alltså ingen diskussion överhuvudtaget om hur jag skall sköta handen hemma trots att jag faktiskt ställde frågan! Jag får en tid till Jourläkarmottagningen kl 20:15 och ja, jag åkte de 3 milen tur och retur!
Väl där, ser jag i deras starka lampor att blåsorna ser betydligt mindre ut där än hemma, vi har ju lite svagare lampor hemma hos oss! Lillasyster har dessutom somnat i bilen, och hon vaknar inte trots att jag försöker väcka henne! Jag bär henne sovandes in, klär av henne både mössa och jacka! Förevisar handen för både en sjuksköterska och en doktor! Det hela tar tre sekunder! "Vi gör ingenting!" säger de båda två, "Åk hem!" "Precis som jag trodde!", säger jag och skämms lite!" Så du kom bara för att få det bekräftat då?", säger sjuksköterskan! Då vill jag berätta om det långa telefonsamtalet som har föregått besöket, men jag gör det inte utan sväljer, nickar och går därifrån! Lillasyster sover fortfarande! Hon har inte märkt någonting! Den smärtstillande tabletten hon fick tidigare hjälpte uppenbarligen! Hon vaknar till en stund när jag lyfter tillbaks henne in i bilstolen! Nu är vi hemma, hon sover djupt och har nog inte märkt någonting av det som hänt under kvällen! Och lika bra är väl det!
Nu hoppas jag att lillasyster får en lugn och smärtfri natt!
Fru Esson
lördag 10 mars 2012
Första utflykten på två veckor!
Vi bestämde igår att på lördag skall vi prioritera en utflykt för hela familjen! Vi har knappt varit utanför dörren på två veckor! Nu mår alla skapligt så utevistelse skulle prioriteras framför städning! Så efter frukost gjorde vi oss i ordning och satte oss i bilen! Vi körde planlöst till en början men kom sen på att vi kunde åka ut till Tåkern och gå upp i fågeltornet! Vi styrde alltså kosan mot Svanshals, Glänsås Naturum! Har ni någon gång vägarna förbi så kan jag rekommendera ett besök! Den 25 maj, i år, invigs det nya Naturumet som just nu är under uppbyggnad! Jag tror att det kommer att bli jättefint där! Det finns en fin rullstolsramp hela vägen upp till fågeltornet!
Ja, det var alltså dags för oss att inta fågeltornet! Vi vuxna gick uppför den fina rampen, med lillasyster, medan killarna sprang uppför trappan! Vi hann bara upp så klagade sexåringen på att han mådde illa och frös! Det var bara att gå ner igen! Snart satt vi åter i bilen på väg hem. Sexåringen somnade direkt och vi kunde bara konstatera att vi nog inte är riktigt friska ännu, nån av oss, för den lilla ansträngningen var alldeles tillräcklig tyckte vi allihop!
Vi får göra ett nytt försök nästa helg!
Fru Esson
Ja, det var alltså dags för oss att inta fågeltornet! Vi vuxna gick uppför den fina rampen, med lillasyster, medan killarna sprang uppför trappan! Vi hann bara upp så klagade sexåringen på att han mådde illa och frös! Det var bara att gå ner igen! Snart satt vi åter i bilen på väg hem. Sexåringen somnade direkt och vi kunde bara konstatera att vi nog inte är riktigt friska ännu, nån av oss, för den lilla ansträngningen var alldeles tillräcklig tyckte vi allihop!
Vi får göra ett nytt försök nästa helg!
Fru Esson
fredag 9 mars 2012
Det gäller att tänka sig för!
Jag tycker det är tråkigt med den vardagliga mat planeringen. Jag är såå trött på att vecka efter vecka försöka planera ihop en veckomeny som skall passa i hop med skolans meny! Nu, efter influensan, då jag inte är ett dugg sugen på någon mat över huvudtaget är det ännu svårare. Dagens lunch närmade sig och jag ville inte och orkade inte så maken började tillaga något. Kyckling i curry med ris blev det. När sonen kom hem från skolan var han hungrig trots att han ätit i skolan. "Ta lite mat då!" sa maken till sonen. Sonen tittade ner i kastrullen och sa njääääää (ett mellanting mellan nja och nää). Maken försöker ivrigt sälja in maten till sonen och säger "Smaka, det är jättegott, det är ju JAG som lagat maten!"
Hmmm, alltså, what? En meter bort sitter den slitna mamman som gör mat 99 procent av gångerna! Maken insåg rätt snart att "Det där lät ju inte helt rätt!" Jag kan inte annat än hålla med! "Det blev lite fel!"
Hälsningar Fru Esson
Hmmm, alltså, what? En meter bort sitter den slitna mamman som gör mat 99 procent av gångerna! Maken insåg rätt snart att "Det där lät ju inte helt rätt!" Jag kan inte annat än hålla med! "Det blev lite fel!"
Hälsningar Fru Esson
onsdag 7 mars 2012
Städa sjukstugan....
Ja, det gäller att börja lugnt efter en sådan pärs som influensan bjuder på, och jag har verkligen inte gjort många knop den senaste veckan! Nu kände jag dock att vissa saker måste bara göras idag! På morgonen deklarerade jag för sönerna att tv-rummet skall städas i dag och vi skall göra det tillsammans! Men jag kände mig alldeles för svag på förmiddagen och var nära att strunta i det hela. Men så råkade jag kika in i rummet, över barngrinden, och det räckte för att känna dammallergin samt den medföljande anafylaktiskachocken komma krypande, och jag är inte ens allergiker! Då insåg jag att det bara var att bita i det sura äpplet!
Nu måste jag ju då förklara hur illa det faktiskt var därinne! Vi har ju som bekant varit sjuka sedan söndagen den 26 februari i vårt hem och tv rummet blev snabbt sjukrum nr 1! När maken insjuknade intog han soffan. Sen insjuknade lillebror, då blev det praktiskt att ha dem nära varandra! Vi bar in en madrass till lillebror. Dryck och ibland någon liten munsbit serverades sjuklingarna där inne, och vi fortsatte samlas där på kvällarna för att titta på tv. Ibland var det fler som sov än tittade på tv, men det blev familjens samlingspunkt under influensan. Lillasyster är ju också hon en del av famljen så även hon kom och gick i rummet. Inte för att baktala henne på något sätt men jag tror bestämt att det var hon som ställde till med den största förödelsen i rummet! Legolådan var tom, men golvet fullt av lego, böcker låg utspridda, tidningar, leksaker och papper! Garderoberna som står i rummet stod öppna och innehållet låg, ja just precis, utanför på golvet! Utöver allt detta som jag redan nämt så har vi en kategori som lillasyster dock inte kan lastas för och det är disken. Glas, alla dessa glas och muggar som samlades på hög i rummet!
De korta stunderna jag har orkat vara uppe och tittat på tv, har jag inte orkat bry mig om eländet, utan själv bidragit med en och annan mugg! Jag gjorde ett halvhjärtat försök i går och började plocka ihop legobitarna, men då kom lillasyster in och upptäckte en "ny" legolåda och vips, innan jag han säga legolåda, så låg den upp och ner igen, och där gav jag upp! Kunde inte låta bli att tänka att det nog inte är så dumt att det är lite stökigt, tösen tränar ju upp sitt balanssinne när hon skall gå i allt! Men i dag gick det alltså inte längre! Det skulle städas! Killarna mutades med en film efter städningen och de fick börja med att plocka upp alla legobitar. Det tog sin lilla stund men nu har vi dammtorkat, dammsugit och jag har till och med kopplade in den nya digitalboxen!
Nu tittar gossarna på den animerade filmen Megamind, lillasyster sover i soffan och jag fick lite tid för mig själv! Läget är ganska OK, just för tillfället!
I morgon är det kökets tur, och i det ingår även kylskåpet! Undra vilka hemligheter som gömmer sig där inne denna gång! Det var ju ett tag sedan sist!
Må bra!
Fru Esson
Nu måste jag ju då förklara hur illa det faktiskt var därinne! Vi har ju som bekant varit sjuka sedan söndagen den 26 februari i vårt hem och tv rummet blev snabbt sjukrum nr 1! När maken insjuknade intog han soffan. Sen insjuknade lillebror, då blev det praktiskt att ha dem nära varandra! Vi bar in en madrass till lillebror. Dryck och ibland någon liten munsbit serverades sjuklingarna där inne, och vi fortsatte samlas där på kvällarna för att titta på tv. Ibland var det fler som sov än tittade på tv, men det blev familjens samlingspunkt under influensan. Lillasyster är ju också hon en del av famljen så även hon kom och gick i rummet. Inte för att baktala henne på något sätt men jag tror bestämt att det var hon som ställde till med den största förödelsen i rummet! Legolådan var tom, men golvet fullt av lego, böcker låg utspridda, tidningar, leksaker och papper! Garderoberna som står i rummet stod öppna och innehållet låg, ja just precis, utanför på golvet! Utöver allt detta som jag redan nämt så har vi en kategori som lillasyster dock inte kan lastas för och det är disken. Glas, alla dessa glas och muggar som samlades på hög i rummet!
De korta stunderna jag har orkat vara uppe och tittat på tv, har jag inte orkat bry mig om eländet, utan själv bidragit med en och annan mugg! Jag gjorde ett halvhjärtat försök i går och började plocka ihop legobitarna, men då kom lillasyster in och upptäckte en "ny" legolåda och vips, innan jag han säga legolåda, så låg den upp och ner igen, och där gav jag upp! Kunde inte låta bli att tänka att det nog inte är så dumt att det är lite stökigt, tösen tränar ju upp sitt balanssinne när hon skall gå i allt! Men i dag gick det alltså inte längre! Det skulle städas! Killarna mutades med en film efter städningen och de fick börja med att plocka upp alla legobitar. Det tog sin lilla stund men nu har vi dammtorkat, dammsugit och jag har till och med kopplade in den nya digitalboxen!
Nu tittar gossarna på den animerade filmen Megamind, lillasyster sover i soffan och jag fick lite tid för mig själv! Läget är ganska OK, just för tillfället!
I morgon är det kökets tur, och i det ingår även kylskåpet! Undra vilka hemligheter som gömmer sig där inne denna gång! Det var ju ett tag sedan sist!
Må bra!
Fru Esson
På benen men knappt!
En vecka senare, efter att influensan invaderat hemmet, är vi på benen, men det är på darriga ben! Minsta lilla ansträngning tar musten ur mig, gör mig matt och genomsvettig! Förra söndagen insjuknade min man! Vi insåg ganska snart att detta var influensa, för febern gick snabbt upp till 40 strecket, och för en vuxen är det extremt jobbigt att ha så hög temperatur. Han är dock ganska uthållig min man, han sov sig igenom det hela! Två dagar senare var det sexåringens tur. Han blev snabbt dålig och är nog den som mått sämst av oss allihop! Han hade 40,4 i temp i nästan tre dygn! Han har levt på vatten, nyponsoppa och Mer. I går, en vecka efter insjuknandet började han äta lite grann! Natten efter var det dags för storebror! Han hade också över 40 graders feber, men hanterar det som sin far! Han sov, sov och sov! Han blev feberfri relativt snabbt och igår skickade vi iväg honom till skolan som han varit borta från en vecka, men det visade sig vara för tidigt. Det var en utmattad grabb som kom hem från skolan igår, så idag är han hemma igen! Ytterligare en dag in i veckan var det min tur! Maken var inte feberfri men ändå så pass så att han fungerade med lite alvedon! Han fick ta över markservicen och jag däckade! Dagen efter insjuknade lillasyster! För henne var det en snabbt avklarad historia, feber ett dygn, klart!
Nu har det gått en vecka sen jag däckade, febern har inte gett sig ännu, men jag hade ett dygn när jag blev bättre men blev sen sämre igen! Orsaken är nog att jag fått sinuit, det är den diagnos jag ger mig själv, och jag har nu påbörjat en kur Penicillin för att få bukt med det hela! Så nu hoppas jag att jag kan vara uppe på ben som är stadigare i morgon! Jag behöver verkligen orken i morgon, för maken återgick till jobbet igår, så nu är jag hemma med tre barn som är relativt pigga! Det blir ganska mycket tv tittande, för något annat orkar jag inte göra med dem!
Nu måste jag vila igen!
Over and out!
Fru Esson
PS: Svininflunsan, om det nu var det jag hade, var ingenting mot denna influensa! Var det något vi skulle massvaccinerats för, så var det årets influensa!
Nu har det gått en vecka sen jag däckade, febern har inte gett sig ännu, men jag hade ett dygn när jag blev bättre men blev sen sämre igen! Orsaken är nog att jag fått sinuit, det är den diagnos jag ger mig själv, och jag har nu påbörjat en kur Penicillin för att få bukt med det hela! Så nu hoppas jag att jag kan vara uppe på ben som är stadigare i morgon! Jag behöver verkligen orken i morgon, för maken återgick till jobbet igår, så nu är jag hemma med tre barn som är relativt pigga! Det blir ganska mycket tv tittande, för något annat orkar jag inte göra med dem!
Nu måste jag vila igen!
Over and out!
Fru Esson
PS: Svininflunsan, om det nu var det jag hade, var ingenting mot denna influensa! Var det något vi skulle massvaccinerats för, så var det årets influensa!
fredag 10 februari 2012
Spring tweezer, lite onödigt vetande i fåfängans tecken!
Har precis upptäckt Spring tweezern! Vilken genialisk uppfinning! För att inte tala om enkel att använda! Jag köpte min på Kicks för 129 kr! Värd varenda kr!
Vad är då en Spring-Tweezer? Jo, en hårborttagare! En minivaxare! Konstruktionen är mycket enkel! En fjäder som är ca tretton cm lång som man böjer med hjälp av båda händerna! Man håller den som ett upp och nervänt U, sen för man den över hårstån man vill avlägsna, snurrar med båda händerna och vips, så dras hårstrået upp! Hårstrået fastnar i tweezern och rycks upp ur hårsäcken, så man kan likna det vid en vaxning! Visst känns det lite grann, men inte mer än att jag står ut. Hår på hakan, runt munnen och när man blivit duktig vid ögonbrynen! Det krävs lite övning dock!
Vad är då en Spring-Tweezer? Jo, en hårborttagare! En minivaxare! Konstruktionen är mycket enkel! En fjäder som är ca tretton cm lång som man böjer med hjälp av båda händerna! Man håller den som ett upp och nervänt U, sen för man den över hårstån man vill avlägsna, snurrar med båda händerna och vips, så dras hårstrået upp! Hårstrået fastnar i tweezern och rycks upp ur hårsäcken, så man kan likna det vid en vaxning! Visst känns det lite grann, men inte mer än att jag står ut. Hår på hakan, runt munnen och när man blivit duktig vid ögonbrynen! Det krävs lite övning dock!
Hittade några bilder i cyberrymden för er som vill se hur man använder den!
Godkväll!
Hälsa Fru Esson!
onsdag 8 februari 2012
Det blev godkänt!
Jooo, ni läste rätt! Köttbullarna jag gjorde på måndagen blev godkända av båda grabbarna! Sexåringen var med och rullade samt stekte köttbullarna och han tyckte det hela var mycket trevligt. Han orkade inte riktigt hela vägen utan tog lite pauser här och där, men kom ändå tillbaks nu och då för att röra lite i stekpannan! Nioåringen ville inte delta i projektet den dagen! Det verkade dock som om han hållt ett öra åt kökshållet för igår kom han ut i köket självmant och ville hjälpa till. Sen sa han några gånger att han tycker vi skall göra mat tillsammans lite oftare, för det är så trevligt!
Nu låter det kanske som om mina barn aldrig har fått vara med i köket tidigare! Det har dom! Det är framför allt när vi bakat som de har varit med, men även vid matlagning. De har dock tröttnat ganska fort, kanske för att de inte riktigt har klarat av uppgifterna, men igår gick det riktigt bra. Vi provade ost och tomatgratinerad kassler med broccoli och haricort verts, till det serverade jag ris! Receptet tog jag ur Klaras GI-mat för familjen! Det skulle vara risoni till men fullkornsris tror jag går bättre hem än risoni. Kanske kan man prova bulgur till nästa gång!
Något annat som fick godkänt var nioåringens första saxofon lektion! Han verkar tycka att det är spännande och han har förevisat saxofonen för oss här hemma! Nu hoppas jag att han är lite mera uthållig med saxofonen än vad han var med fiolspelandet som han provade på en termin i ettan! Vilken fantastisk möjlighet som ändå ges barnen tack vara musikskolan. Barnen får en chans att prova på olika instrument och det till rimligt pris! Det tycker jag är riktigt bra!
Något som däremot inte fick fullt godkänt var min tur till banken eller bankerna idag! Barnen har ju sparat lite pengar och jag har länge tänkt att de skulle sätta in pengarna på ett sparkonto med lite ränta! Men det verkar vara dåligt med sparkonton till barn! En bankman föreslog fondsparande till barnen!? Det tyckte jag var lite avancerat! För att få ett sparkonto med lite högre ränta skulle man ha 50 000 i startkapital! "Jag tar tre sådana konton!" sa jag och slängde upp 150 000 kontant.............in my dreams! Skojar dom? Fast i och för sig, i den här stan finns det nog gott om rika som kan öppna sådana konton till sina barn! Vi hör dock inte till den kategorin! Vi får väl fortsätta spara i spargrisar ett litet tag till! Verkar som jag får gå runt lite och titta vad andra banker i andra städer har att erbjuda! Jag kan inte låta bli att undra om det inte var enklare förr, då jag var barn! Då kunde man bara gå in på banken, lämna in sin spargris, de räknade pengarna och satte in dem på ett konto med lite ränta! Jag kommer ihåg att jag fick en liten bankbok som jag var så stolt över! Nu känns det som om man behöver vara väldigt kunnig och helst jobba på bank eller med ekonomi för att klura ut ett vettigt sparande till sina barn! Jag tycker det var bättre förr! Eller? Hur har ni gjort?
Fru Esson
Nu låter det kanske som om mina barn aldrig har fått vara med i köket tidigare! Det har dom! Det är framför allt när vi bakat som de har varit med, men även vid matlagning. De har dock tröttnat ganska fort, kanske för att de inte riktigt har klarat av uppgifterna, men igår gick det riktigt bra. Vi provade ost och tomatgratinerad kassler med broccoli och haricort verts, till det serverade jag ris! Receptet tog jag ur Klaras GI-mat för familjen! Det skulle vara risoni till men fullkornsris tror jag går bättre hem än risoni. Kanske kan man prova bulgur till nästa gång!
Något annat som fick godkänt var nioåringens första saxofon lektion! Han verkar tycka att det är spännande och han har förevisat saxofonen för oss här hemma! Nu hoppas jag att han är lite mera uthållig med saxofonen än vad han var med fiolspelandet som han provade på en termin i ettan! Vilken fantastisk möjlighet som ändå ges barnen tack vara musikskolan. Barnen får en chans att prova på olika instrument och det till rimligt pris! Det tycker jag är riktigt bra!
Något som däremot inte fick fullt godkänt var min tur till banken eller bankerna idag! Barnen har ju sparat lite pengar och jag har länge tänkt att de skulle sätta in pengarna på ett sparkonto med lite ränta! Men det verkar vara dåligt med sparkonton till barn! En bankman föreslog fondsparande till barnen!? Det tyckte jag var lite avancerat! För att få ett sparkonto med lite högre ränta skulle man ha 50 000 i startkapital! "Jag tar tre sådana konton!" sa jag och slängde upp 150 000 kontant.............in my dreams! Skojar dom? Fast i och för sig, i den här stan finns det nog gott om rika som kan öppna sådana konton till sina barn! Vi hör dock inte till den kategorin! Vi får väl fortsätta spara i spargrisar ett litet tag till! Verkar som jag får gå runt lite och titta vad andra banker i andra städer har att erbjuda! Jag kan inte låta bli att undra om det inte var enklare förr, då jag var barn! Då kunde man bara gå in på banken, lämna in sin spargris, de räknade pengarna och satte in dem på ett konto med lite ränta! Jag kommer ihåg att jag fick en liten bankbok som jag var så stolt över! Nu känns det som om man behöver vara väldigt kunnig och helst jobba på bank eller med ekonomi för att klura ut ett vettigt sparande till sina barn! Jag tycker det var bättre förr! Eller? Hur har ni gjort?
Fru Esson
söndag 5 februari 2012
Får se hur det mottagandet blir!
Har precis planerat veckans mat! I morgon tänkte jag göra köttbullar! Sist fick mina köttbullar ett mycket svalt mottagande! Kommentarer som "usch", "blää" "och det smakar för mycket kött", haglade över matbordet! I morgon tänkte jag använda mig av ett annat recept! Kanske blir det bättre då? Jag kan ju alltid hoppas, för jag skall göra en stoooor laddning och frysa in, så det är dessa som kommer att serveras i vårt hushåll någon tid framöver!
Jag tycker det är svårt att planera veckans mat! Ofta kommer jag inte på vad jag skall laga och det blir alltid samma maträtter om och om igen. Så nu tyckte jag det var dags att få lite nya ideér och uppslag. Jag styrde kosan mot biblioteket och kom hem med en bok! Det blev boken "Klaras gi- mat för familjen"! Denna vecka skall jag alltså prova fyra recept från den boken! Det kommer att bli en intressant mat vecka!
Har ni någon god, lättlagad och snabblagad favorit? Berätta gärna! Jag behöver alla tips jag kan få! Lycka till med matlagningen under veckan!
Hälsar Fru Esson
Jag tycker det är svårt att planera veckans mat! Ofta kommer jag inte på vad jag skall laga och det blir alltid samma maträtter om och om igen. Så nu tyckte jag det var dags att få lite nya ideér och uppslag. Jag styrde kosan mot biblioteket och kom hem med en bok! Det blev boken "Klaras gi- mat för familjen"! Denna vecka skall jag alltså prova fyra recept från den boken! Det kommer att bli en intressant mat vecka!
Har ni någon god, lättlagad och snabblagad favorit? Berätta gärna! Jag behöver alla tips jag kan få! Lycka till med matlagningen under veckan!
Hälsar Fru Esson
torsdag 2 februari 2012
Sköldpaddan och lite annat!
Vi bor i en ovanlig kommun! En kommun som tycker det är viktigt att barnen lär sig simma! Det ingår i undervisningen, så en gång i veckan får alla barn som går i sexårs och ettan gå till simhallen under skoltid! Det tycker jag är toppen! Jag har förstått att detta är ganska ovanligt. Jag tycker det är jättebra och barnen tycker att simhalls dagen är en utav veckans höjdpunkter!
Min yngsta son, sexåringen, tog sitt första simmärke i onsdags! Han tog Sköldpaddan! Han skulle ligga på rygg och flyta, snurra runt fem varv under vattnet och och doppa huvudet! "Det var lite läskigt, jag fick en kallsup, men det var det värt!" sa han med eftertryck!
Ser att jag passerat 1000 strecket vad gäller besökare på bloggen! Det tycker jag är kul att så många orkar titta in och läsa mina inlägg! Kanske kan jag passa på och uppdatera er i biljagandet då! Vi kan ju inte riktigt bestämma oss! Vi var så grymt nöjda med Previan trots de brister den ändå hade! Jag kan ju nämna några brister, högt ljud i bilen under färd! Bälten som låser sig, har märkt att det även är så i nya Toyota bilar! Kanske skall förklara lite tydligare! Ni vet, när man sätter på sig bältet och skall böja sig framåt, så tar det tvärstopp, så man gör ett nytt försök och då tar det stopp igen fast mycket tidigare och till sist sitter man upp limmad mot sätet och kan inte röra en fena. I normala fall kan man ju vänta en stund och sen dra ut bältet försiktigt men det fungerade inte utan man måste knäppa upp bältet, låta det gå tillbaka helt och sen ta på sig bältet igen! Fruktansvärt störigt när man åker långt med barn, för då skall man ju hela tiden böja sig fram för att hämta nåt eller göra nåt!
Det som var så bra med bilen var att den var väldigt lättkörd, drog inte allt för mycket soppa och gick att lasta i det oändliga! Den var också en rätt säker bil och service och reparationer kunde göras till en rimlig kostnad! Nu har vi provkört flera olika bilar och vi tycker väl inte att de bilarna kan matcha Previan riktigt! Vi har provkört en Amerikansk sju sittsig bil som var riktigt behaglig att köra, men vet att bensinkostnaderna kommer att dra iväg med en sån bil, 1,5 - 2 liter milen! De övriga bilarna vi kört är för små och säkerhets biten gör oss tveksamma. Oftast sitter man väldigt nära bakrutan på bilen om man sitter på de bakre sätena vilket inte är så bra i en kollision! Nu tänker vi istället att vi skall nöja oss med en bränslesnål fem sittsig bil och hyra en större bil de gångerna vi behöver det! För vi kommer att spara pengar både när det gäller bränsleförbrukning och försäkring på det sättet! Jaja, än vet vi inte hur det hela slutar. Nu har vi i alla fall fått liv i den gamla BMW:n igen. Så nu kör jag den! Det fungerar än så länge!
Over and out!
Hälsa fru E
Min yngsta son, sexåringen, tog sitt första simmärke i onsdags! Han tog Sköldpaddan! Han skulle ligga på rygg och flyta, snurra runt fem varv under vattnet och och doppa huvudet! "Det var lite läskigt, jag fick en kallsup, men det var det värt!" sa han med eftertryck!
Ser att jag passerat 1000 strecket vad gäller besökare på bloggen! Det tycker jag är kul att så många orkar titta in och läsa mina inlägg! Kanske kan jag passa på och uppdatera er i biljagandet då! Vi kan ju inte riktigt bestämma oss! Vi var så grymt nöjda med Previan trots de brister den ändå hade! Jag kan ju nämna några brister, högt ljud i bilen under färd! Bälten som låser sig, har märkt att det även är så i nya Toyota bilar! Kanske skall förklara lite tydligare! Ni vet, när man sätter på sig bältet och skall böja sig framåt, så tar det tvärstopp, så man gör ett nytt försök och då tar det stopp igen fast mycket tidigare och till sist sitter man upp limmad mot sätet och kan inte röra en fena. I normala fall kan man ju vänta en stund och sen dra ut bältet försiktigt men det fungerade inte utan man måste knäppa upp bältet, låta det gå tillbaka helt och sen ta på sig bältet igen! Fruktansvärt störigt när man åker långt med barn, för då skall man ju hela tiden böja sig fram för att hämta nåt eller göra nåt!
Det som var så bra med bilen var att den var väldigt lättkörd, drog inte allt för mycket soppa och gick att lasta i det oändliga! Den var också en rätt säker bil och service och reparationer kunde göras till en rimlig kostnad! Nu har vi provkört flera olika bilar och vi tycker väl inte att de bilarna kan matcha Previan riktigt! Vi har provkört en Amerikansk sju sittsig bil som var riktigt behaglig att köra, men vet att bensinkostnaderna kommer att dra iväg med en sån bil, 1,5 - 2 liter milen! De övriga bilarna vi kört är för små och säkerhets biten gör oss tveksamma. Oftast sitter man väldigt nära bakrutan på bilen om man sitter på de bakre sätena vilket inte är så bra i en kollision! Nu tänker vi istället att vi skall nöja oss med en bränslesnål fem sittsig bil och hyra en större bil de gångerna vi behöver det! För vi kommer att spara pengar både när det gäller bränsleförbrukning och försäkring på det sättet! Jaja, än vet vi inte hur det hela slutar. Nu har vi i alla fall fått liv i den gamla BMW:n igen. Så nu kör jag den! Det fungerar än så länge!
Over and out!
Hälsa fru E
måndag 30 januari 2012
Potatismos är gott i bröd!
När jag gör potatismos gör jag ofta lite extra. Det som blir över fryser jag antingen in eller så bakar jag bröd på det! Det blir goda frallor! Det är dessutom väldigt enkelt.
Potatismos (ta den mängd som finns att tillgå och anpassa övriga ingredienser efter det)
Värm lite mjölk fingervarmt och ha i lite sirap, ca 1 msk och salt 1/2 tsk, smula i lite jäst ca 15-25 gram.
Häll över potatismoset, moset skall bara bli lite löst, så anpassa mängden mjölk till mängden mos! Det går åt mindre än vad man tror.
Börja tillsätta mjöl och fortsätt tills du får en smidig deg som går att hantera.
Låt jäsa till dubbel storlek
Baka ut och forma små runda bullar som du plattar till lite grann
Låt jäsa igen, känn på bullarna för att se om de jäst färdigt!
Pensla med vatten!
Ställ försiktigt in i ugnen 225 grader i femton minuter!
Jag gillar inte när det smakar jäst om brödet så jag har ofta i mycket mindre jäst än vad som anges i recept, brödet får jäsa längre istället. Sist jag gjorde brödet fick de jäsa över natt, men då behöver de stå lite svalt, fick nybakta frallor till frukost!Bakar ibland Leilas sirapslimpor och första gången följde jag receptet och hade i 50 gram, men det smakade jäst om det brödet och luktade starkt. Nu när jag bakar det brödet halverar jag mängden jäst och sirap, då blir det mycket godare! Länk till de goda sirapslimporna finns här!
Om du provar detta får du gärna rapportera vad du tycker om brödet!
Lycka till hälsa fru Esson!
Potatismos (ta den mängd som finns att tillgå och anpassa övriga ingredienser efter det)
Värm lite mjölk fingervarmt och ha i lite sirap, ca 1 msk och salt 1/2 tsk, smula i lite jäst ca 15-25 gram.
Häll över potatismoset, moset skall bara bli lite löst, så anpassa mängden mjölk till mängden mos! Det går åt mindre än vad man tror.
Börja tillsätta mjöl och fortsätt tills du får en smidig deg som går att hantera.
Låt jäsa till dubbel storlek
Baka ut och forma små runda bullar som du plattar till lite grann
Låt jäsa igen, känn på bullarna för att se om de jäst färdigt!
Pensla med vatten!
Ställ försiktigt in i ugnen 225 grader i femton minuter!
Jag gillar inte när det smakar jäst om brödet så jag har ofta i mycket mindre jäst än vad som anges i recept, brödet får jäsa längre istället. Sist jag gjorde brödet fick de jäsa över natt, men då behöver de stå lite svalt, fick nybakta frallor till frukost!Bakar ibland Leilas sirapslimpor och första gången följde jag receptet och hade i 50 gram, men det smakade jäst om det brödet och luktade starkt. Nu när jag bakar det brödet halverar jag mängden jäst och sirap, då blir det mycket godare! Länk till de goda sirapslimporna finns här!
Om du provar detta får du gärna rapportera vad du tycker om brödet!
Lycka till hälsa fru Esson!
söndag 29 januari 2012
Hemlagat någon?
Gjorde egna köttbullar! Jag tyckte de blev riktigt goda! Mycket godare än halvfabrikat! Betyget från barnen; "Det smakar för mycket kött!"
Bakade bröd! Tycker själv att jag lyckades väldigt bra! Kommentarer från barnen: "Jag äter bara köpt bröd!" sa den ena "Det smakar för mycket bröd!" sa den andra!
Hur skall jag göra? Göra själv eller köpa halvfabrikat? Villrådig mor!
Fru Esson
Bakade bröd! Tycker själv att jag lyckades väldigt bra! Kommentarer från barnen: "Jag äter bara köpt bröd!" sa den ena "Det smakar för mycket bröd!" sa den andra!
Hur skall jag göra? Göra själv eller köpa halvfabrikat? Villrådig mor!
Fru Esson
Borde lära mig....
att inte posta ett blogginlägg förrän jag har läst den många gånger och klurat i flera dagar! Det verkade så enkelt när jag kom på tanken att börja blogga. "Jag skriver ner vad som händer och sker, delar mina tankar och åsikter! Hur svårt kan det vara?" Men när jag väl sätter mig och skall börja skriva upptäcker jag resonemangen inte alls ser lika bra ut i skrift som det låter i mitt huvud! Jag låter så mycket klokare i mitt eget huvud...=)
Jag redigerar alltid inläggen både tre och fyra gånger efter att de lagts ut. Jag tycker att jag är tydlig, och tror självklart att alla kan följa min tankebana, men det är nog inte så lätt att läsa andras (mina) tankar. Samtidigt så känns det så tråkigt att ha dem liggandes i datorn i veckor, för de börjar samlas på hög nu! Skall jag blogga skall de vara lite i nuet, och måste det verkligen vara så välredigerat? Om det skall vara på det viset kan jag ju lägga ner direkt, för dit kommer jag inte nå i första taget.....Läser runt lite på andras bloggar och konstaterar att många utav kändisbloggarna också har brister i svenska språket!
Jag tycker det är svårt att skriva! Det är svårt att formulera mina tankar i text! Det blir inte alltid så lyckat men jag har hört det sägas att man lär sig av sina misstag, så därför kommer jag nog att fortsätta ett tag till, för jag har ju precis börjat!
Nu borde jag läsa igenom detta inlägg några gånger till, men nääää........
God söndagkväll önskar fru Esson
Jag redigerar alltid inläggen både tre och fyra gånger efter att de lagts ut. Jag tycker att jag är tydlig, och tror självklart att alla kan följa min tankebana, men det är nog inte så lätt att läsa andras (mina) tankar. Samtidigt så känns det så tråkigt att ha dem liggandes i datorn i veckor, för de börjar samlas på hög nu! Skall jag blogga skall de vara lite i nuet, och måste det verkligen vara så välredigerat? Om det skall vara på det viset kan jag ju lägga ner direkt, för dit kommer jag inte nå i första taget.....Läser runt lite på andras bloggar och konstaterar att många utav kändisbloggarna också har brister i svenska språket!
Jag tycker det är svårt att skriva! Det är svårt att formulera mina tankar i text! Det blir inte alltid så lyckat men jag har hört det sägas att man lär sig av sina misstag, så därför kommer jag nog att fortsätta ett tag till, för jag har ju precis börjat!
Nu borde jag läsa igenom detta inlägg några gånger till, men nääää........
God söndagkväll önskar fru Esson
lördag 28 januari 2012
Min sambo tycker inte om min dotter, skall jag lämna denna man?
Denna frågan ställdes av en mor i SvD, jag läste "artikeln" och blev sorgsen! Vill du läsa den klicka här!
Blir förfärad över denna fråga! Hur kan man som mamma ens ställa frågan? Det borde vara så självklart att barnet kommer i första hand, före den nya partnern! Jag blir sorgsen över att många vuxna ofta sätter sin lycka och sina behov före sina barns, att man är redo att offra sina barn för att tillfredsställa sitt eget behov av bekräftelse! Jag kan inte låta bli att undra hur man kan säga att man älskar en man som behandlar ens dotter så illa, hur kan man älska en man som fryser ut ens barn?
Jag förstår sjävklart att detta med skilsmässa och att bilda ny familj är allt annat än en enkelt och okomplicerat! Jag fattar också att barn ibland spelar ut olika kort för att testa, protestera och försöka kontrollera en situation som de inte kan hantera! Det är inte sådana situationer jag pratar om, för finns det enade vuxna som sätter barnens behov i första rum och jobbar för att det skall bli en bra relation åt alla håll där respekten för alla inblandade är en självklar ingrediens, så brukar nog saker o ting lösa sig till slut. Jag pratar om relationer där den nya partnern uttryckligen säger eller visar att den inte tycker om eller bryr sig om ett barn, när en vuxen är respektlös mot ett barn, när en vuxen mobbar ett barn, när den vuxne väljer att inte se barnet! Då är det förälderns uppgift att lyfta ut barnet ur den miljön! Något annat är otänkbart!
Det är verkligen dags för föräldrar att ta strid för sina barns rätt att bli bemött med respekt och värdighet. Det är de vuxnas ansvar att alla behandlas som jämlika och att man kan se förbi det biologiska! För det finns en trend; man skiljer sig, träffar en ny partner och skaffar ett kärleksbarn! I många fall tror jag det fungerar utmärkt, men jag har också sett andra skrämmande exempel! Det gemensamma barnet får åka gräddfil. Kanske åker man på semester med det gemensamma barnet och lämnar kvar halvsyskonet! Man tvättar inte allas kläder utan bara "mitt barns" kläder! Det blir en skillnad på olika familjemedlemmar. Det tror jag kan vara förödande för ett barn! Här måste föräldern välja! Skall mamman, i det här fallet, stå upp för sitt barn eller skall hon välja partnern! För mig är det självklart vad hon borde välja! Jag hoppas verkligen att hon gör det rätta!
Fru Esson
Blir förfärad över denna fråga! Hur kan man som mamma ens ställa frågan? Det borde vara så självklart att barnet kommer i första hand, före den nya partnern! Jag blir sorgsen över att många vuxna ofta sätter sin lycka och sina behov före sina barns, att man är redo att offra sina barn för att tillfredsställa sitt eget behov av bekräftelse! Jag kan inte låta bli att undra hur man kan säga att man älskar en man som behandlar ens dotter så illa, hur kan man älska en man som fryser ut ens barn?
Jag förstår sjävklart att detta med skilsmässa och att bilda ny familj är allt annat än en enkelt och okomplicerat! Jag fattar också att barn ibland spelar ut olika kort för att testa, protestera och försöka kontrollera en situation som de inte kan hantera! Det är inte sådana situationer jag pratar om, för finns det enade vuxna som sätter barnens behov i första rum och jobbar för att det skall bli en bra relation åt alla håll där respekten för alla inblandade är en självklar ingrediens, så brukar nog saker o ting lösa sig till slut. Jag pratar om relationer där den nya partnern uttryckligen säger eller visar att den inte tycker om eller bryr sig om ett barn, när en vuxen är respektlös mot ett barn, när en vuxen mobbar ett barn, när den vuxne väljer att inte se barnet! Då är det förälderns uppgift att lyfta ut barnet ur den miljön! Något annat är otänkbart!
Det är verkligen dags för föräldrar att ta strid för sina barns rätt att bli bemött med respekt och värdighet. Det är de vuxnas ansvar att alla behandlas som jämlika och att man kan se förbi det biologiska! För det finns en trend; man skiljer sig, träffar en ny partner och skaffar ett kärleksbarn! I många fall tror jag det fungerar utmärkt, men jag har också sett andra skrämmande exempel! Det gemensamma barnet får åka gräddfil. Kanske åker man på semester med det gemensamma barnet och lämnar kvar halvsyskonet! Man tvättar inte allas kläder utan bara "mitt barns" kläder! Det blir en skillnad på olika familjemedlemmar. Det tror jag kan vara förödande för ett barn! Här måste föräldern välja! Skall mamman, i det här fallet, stå upp för sitt barn eller skall hon välja partnern! För mig är det självklart vad hon borde välja! Jag hoppas verkligen att hon gör det rätta!
Fru Esson
onsdag 25 januari 2012
Jakten på en bil!
Den 22 dec. krockade jag med vår bil! Jag skulle åka till Ica Maxi och handla de sista julklapparna. Maken skulle möta upp där. Vi visste vad vi skulle ha, så det skulle bara vara en snabb visit. Sen skulle vi snabbt hem och börja packa, för kl 03 skulle vi gå upp och påbörja resan till Finland, hem till min familj! Vi såg fram emot att fira jul med min familj i år. Barnen längtade till sina kusiner som de träffar alldeles för sällan, på sommarlovet och varannan jul! Då händer det som inte får hända! I en vänstersväng tänker jag fel och svänger ut framför en bil! Jag såg inte ens bilen, helt plötsligt så bara small det!
Det var surrealistiskt och overkligt! Allt gick verkligen i slow-motion! Jag ser en grå skugga i ögonvrån och helt plötsligt åker vi sidledes istället för framåt, det var en stadsjeep som körde in i oss! Mirakulöst nog så klarar barnen och jag mig oskadda! Det blev trots allt fullt pådrag med två ambulanser, en brandbil med rökdykare, två polisbilar och en bärgningsbil! Vi fick åka in med ambulans för kontroll. Barnen var förvånandsvärt lugna under hela ståhejet! De satt lugnt kvar på sina platser och väntade!Lillasyster skrek till en början, vilket jag var tacksam för, men lugnade sig så snart jag tog henne i famnen! Det mest traumatiska för henne var nog när Micke, ambulansvårdaren och godvän till oss, lyfte ut henne ur bilen till ambulansen, då gallskrek hon! Maken kom snabbt till olycksplatsen och var med hela tiden, han fick åka ambulansmed killarna! Mannen i den andra bilen fick också åka in för kontroll! Vi fick åka hem någon timme senare, barnen och jag i taxi! Makens bil stod fortfarande vid olycksplatsen så han kom senare med mat från Mac Donalds. Sen kröp vi upp i soffan hemma och pratade om det som hänt! Då sa vi också till barnen att de inte skulle räkna med att få fira jul i Finland i år! Men någon annan tyckte annorlunda!
Efter, en för mig, ångestladdad natt gick jag upp för att ringa Vikingline och förklarade varför vi inte kommit till färjan som gick på morgonen! Något inom mig sa att jag inte skulle avboka något utan jag kastade ut frågan om det fanns plats på kvällsfärjan, och det fanns platser kvar! Jag bokade om biljetterna och lovade att höra av mig innan fyra om vi inte kunde åka. Maken pratade med försäkringesbolaget och det är nu jag började förstå att det inte bara är vanlig tur vi har haft, för det är så otroligt! Dagen innan olyckan tog jag en ny försäkring på bilen, bytte alltså bolag, och hade dessutom ovetandes tagit en MER försäkring där det ingick hyra av bil om något inträffade, och det hade det ju verkligen gjort! Några timmar senare, dvs. kl 12, stod en hyrbil, en 8 sittsig minibuss, på gården innehållandes en ny bilstol till lillasyster. Kl 11 när jag förstod att vi verkligen skulle komma iväg på resan började jag panikpacka. Ringde min bror och meddelade att vi kunde plocka upp brorsdottern på vägen och att vi alla nu kunde fira jul tillsammans i Finland som planerat! Är det inte otroligt så säg! Mirakeljul, säger jag nu! Vi klarade oss oskadda och som bonus fick vi fira jul med min familj precis som det var tänkt!
För vår kära bil gick det ju inte lika bra! Jag var faktiskt och hälsade på den idag! Den står och väntar på att få flytta till skroten! Ett litet sting av sorg känner jag, för det var en bil som passade vår familj som handen i handsken! Nåja, vi kör en liten prius hybrid nu, som vi får hyra i en vecka till, sen måste vi ha löst bilfrågan, och det är lättare sagt än gjort! Har scannat av nätet varje dag, och det finns bilar men det är så mycket som skall stämma, pris, storlek, säker, finnas skapligt nära och det får gärna vara lite en nyare modell! Här omkring så har vi hittils inte hittat någon som passar oss. Ev. så fick jag ett napp idag, men den bilen kommer inte ut till försäljning förrän i nästa vecka! Jakten fortsätter tillsvidare!
Det var surrealistiskt och overkligt! Allt gick verkligen i slow-motion! Jag ser en grå skugga i ögonvrån och helt plötsligt åker vi sidledes istället för framåt, det var en stadsjeep som körde in i oss! Mirakulöst nog så klarar barnen och jag mig oskadda! Det blev trots allt fullt pådrag med två ambulanser, en brandbil med rökdykare, två polisbilar och en bärgningsbil! Vi fick åka in med ambulans för kontroll. Barnen var förvånandsvärt lugna under hela ståhejet! De satt lugnt kvar på sina platser och väntade!Lillasyster skrek till en början, vilket jag var tacksam för, men lugnade sig så snart jag tog henne i famnen! Det mest traumatiska för henne var nog när Micke, ambulansvårdaren och godvän till oss, lyfte ut henne ur bilen till ambulansen, då gallskrek hon! Maken kom snabbt till olycksplatsen och var med hela tiden, han fick åka ambulansmed killarna! Mannen i den andra bilen fick också åka in för kontroll! Vi fick åka hem någon timme senare, barnen och jag i taxi! Makens bil stod fortfarande vid olycksplatsen så han kom senare med mat från Mac Donalds. Sen kröp vi upp i soffan hemma och pratade om det som hänt! Då sa vi också till barnen att de inte skulle räkna med att få fira jul i Finland i år! Men någon annan tyckte annorlunda!
Efter, en för mig, ångestladdad natt gick jag upp för att ringa Vikingline och förklarade varför vi inte kommit till färjan som gick på morgonen! Något inom mig sa att jag inte skulle avboka något utan jag kastade ut frågan om det fanns plats på kvällsfärjan, och det fanns platser kvar! Jag bokade om biljetterna och lovade att höra av mig innan fyra om vi inte kunde åka. Maken pratade med försäkringesbolaget och det är nu jag började förstå att det inte bara är vanlig tur vi har haft, för det är så otroligt! Dagen innan olyckan tog jag en ny försäkring på bilen, bytte alltså bolag, och hade dessutom ovetandes tagit en MER försäkring där det ingick hyra av bil om något inträffade, och det hade det ju verkligen gjort! Några timmar senare, dvs. kl 12, stod en hyrbil, en 8 sittsig minibuss, på gården innehållandes en ny bilstol till lillasyster. Kl 11 när jag förstod att vi verkligen skulle komma iväg på resan började jag panikpacka. Ringde min bror och meddelade att vi kunde plocka upp brorsdottern på vägen och att vi alla nu kunde fira jul tillsammans i Finland som planerat! Är det inte otroligt så säg! Mirakeljul, säger jag nu! Vi klarade oss oskadda och som bonus fick vi fira jul med min familj precis som det var tänkt!
För vår kära bil gick det ju inte lika bra! Jag var faktiskt och hälsade på den idag! Den står och väntar på att få flytta till skroten! Ett litet sting av sorg känner jag, för det var en bil som passade vår familj som handen i handsken! Nåja, vi kör en liten prius hybrid nu, som vi får hyra i en vecka till, sen måste vi ha löst bilfrågan, och det är lättare sagt än gjort! Har scannat av nätet varje dag, och det finns bilar men det är så mycket som skall stämma, pris, storlek, säker, finnas skapligt nära och det får gärna vara lite en nyare modell! Här omkring så har vi hittils inte hittat någon som passar oss. Ev. så fick jag ett napp idag, men den bilen kommer inte ut till försäljning förrän i nästa vecka! Jakten fortsätter tillsvidare!
Här står den och väntar!
Dags för läxläsning med storebror! Tack för denna gång!
Hälsar fru Esson!
söndag 22 januari 2012
Nu är det verkligen dags att ta mig själv i kragen..och en filmrecension!
Julen är över. Barnen har börjat skolan och maken har sedan många veckor sen återgått till sitt jobb. Ekorrhjulet snurrar igen, med andra ord, men jag lever kvar i juledighets lunken! Inget blir gjort hemma, dygnsrytmen är fortfarande upp och ner! Det är verkligen svårt att komma i säng i tid! Sitter ofta uppe till kl 01-02, så när kl ringer kl 07 vill jag inget hellre än att ligga kvar och sova! Igår var jag uppe länge! Kl blev faktiskt 03:30 innan jag kom i säng! Inte klokt! Men vi har inte riktigt ordning på lillasysters sovtider heller. Hon är i ett mellanläge nu när hon borde sova en gång mindre under dagen, men hon klarar det inte, utan kl 18:30 igår tvärsomnade hon. Nåja, hon får ta natten nu, tänkte jag, och lät henne sova! Så fel det blev! Kl 21:30 vaknade hon till, småslumrade vidare till 22:00, sen var hon vaken.......fram till 02:30! Pigg som en lärka! Maken och jag satt uppe och tittade på tv, hon pysslade lite grann, hoppade upp i famnen och gosade lite grann och var allmänt förnöjd och glad, så det var rätt trevligt. Kl 02 orkade dock inte maken mer, utan lämnade mig med tösen framför tv:n!
Hon somnade alltså halv tre! Då borde jag ha gått och lagt mig, men men.....kl 01 började en svensk film på kanal 7, tror jag att det var, och det var en otroligt bra film! Den höll på till 03:20 så jag var helt enkelt tvungen att se klart den! Filmen heter "När mörkret faller"! Den gick på biograferna 2006. Skall ni bara se en svensk film i år så är det denna ni skall se! Jag blev berörd! Den är hemsk och fruktansvärd, verklighetstrogen och spännande, men framförallt väldigt välgjord, tycker jag. Jag hör till dem som tycker att svensk film är ganska tråkiga och lite snarlika samt otroligt teatraliska! Jag är allergisk mot filmer där det hela tiden är uppenbart att det är en film man tittar på istället vill jag kunna sjunka in i filmen för då känns det som om det verkligen händer på riktigt. Så var det med den här filmen!
Filmen har tre pararellhandlingar som följerhär ( korta recensioner)!
Två systrar, som växer upp i en kultur där hedersrelaterat våld är vardag, får fly för sina liv! De får verkligen slåss för sina liv! Vem kan de lita på? Litar de verkligen på rätt person? Sin egen mamma skall man väl alltid kunna lita på? Stundtals mådde jag illa av det jag såg, magen knöt sig och tårarna rann. Jag kunde verkligen känna flickornas rädsla och vanmakt. Samtidigt kände jag en enorm vreda mot de som utsatte flickorna för detta hemska! Det värsta är att detta faktiskt händer på riktigt, att många flickor möter detta öde i verkligheten! Vill poängtera att detta inte handlade om muslimer utan om en kristen familj!
Carina, en framgångsrik journalist som vinner det hedersvärda "Journalistpriset", får själv känna på hur det är att vara utsatt, precis som männskorna hon själv brukar göra reportage om! Lia Boysen, spelar Carina och hon gör det väldigt bra! Hon skildrade det som är många kvinnors vardag! Kvinnorna som lider i tysthet och tror att de inte förtjänar bättre än så! Jag tycker att nu är det dags att vi börjar bygga upp en ny generation svenskar med bättre självbild och integritet, så var och en förstår att "Jag är värdefull"! Vi föräldrar har ett stort ansvar att hjälpa och leda våra barn till att bli goda vuxna med goda värderingar genom att föregå med gott exempel! Dags att vi vuxna börjar fundera på vilket arv vi vill ge våra barn!
Den tredje handlingen utspelar sig i resturang/krogvärlden. En dörrvakt blir skjuten av en missnöjd kund, som är en grovt kriminell gangster. Med dödshot och mutor skrämmer han sen vittnen! Returang ägaren; som spelas av Reuben Sallamander, vill gärna göra det som är rätt men vågar han? Frågorna som väcks i mig är: Hur mycket vågar man offra för att uppnå rättvisa? Är man beredd att offra sin familj? Är man rädd att offra sin egen frihet? Eller när blir man fri? Också mycket väl spelat och gastkramande!
Se filmen! Vill ni ha en mer ingående recension kolla in länken nedan! Jag har medvetet valt att inte avslöja för mycket, det skulle förta det hela! Kanske har ni redan sett filmen? Jag hade i alla fall inte hört talas om den innan, men det kanske var för att jag var mammaledig med storebror då, och biobesök var det sista jag hade tid med? Hur som helst kan jag med värme rekommendera denna film! Är den obehaglig? Absolut, men vi kanske behöver ruskas om lite i vår trygga och bekväma vardag!
http://film.nu/filmrecensioner/nar-morkret-faller/
Hon somnade alltså halv tre! Då borde jag ha gått och lagt mig, men men.....kl 01 började en svensk film på kanal 7, tror jag att det var, och det var en otroligt bra film! Den höll på till 03:20 så jag var helt enkelt tvungen att se klart den! Filmen heter "När mörkret faller"! Den gick på biograferna 2006. Skall ni bara se en svensk film i år så är det denna ni skall se! Jag blev berörd! Den är hemsk och fruktansvärd, verklighetstrogen och spännande, men framförallt väldigt välgjord, tycker jag. Jag hör till dem som tycker att svensk film är ganska tråkiga och lite snarlika samt otroligt teatraliska! Jag är allergisk mot filmer där det hela tiden är uppenbart att det är en film man tittar på istället vill jag kunna sjunka in i filmen för då känns det som om det verkligen händer på riktigt. Så var det med den här filmen!
Filmen har tre pararellhandlingar som följerhär ( korta recensioner)!
Två systrar, som växer upp i en kultur där hedersrelaterat våld är vardag, får fly för sina liv! De får verkligen slåss för sina liv! Vem kan de lita på? Litar de verkligen på rätt person? Sin egen mamma skall man väl alltid kunna lita på? Stundtals mådde jag illa av det jag såg, magen knöt sig och tårarna rann. Jag kunde verkligen känna flickornas rädsla och vanmakt. Samtidigt kände jag en enorm vreda mot de som utsatte flickorna för detta hemska! Det värsta är att detta faktiskt händer på riktigt, att många flickor möter detta öde i verkligheten! Vill poängtera att detta inte handlade om muslimer utan om en kristen familj!
Carina, en framgångsrik journalist som vinner det hedersvärda "Journalistpriset", får själv känna på hur det är att vara utsatt, precis som männskorna hon själv brukar göra reportage om! Lia Boysen, spelar Carina och hon gör det väldigt bra! Hon skildrade det som är många kvinnors vardag! Kvinnorna som lider i tysthet och tror att de inte förtjänar bättre än så! Jag tycker att nu är det dags att vi börjar bygga upp en ny generation svenskar med bättre självbild och integritet, så var och en förstår att "Jag är värdefull"! Vi föräldrar har ett stort ansvar att hjälpa och leda våra barn till att bli goda vuxna med goda värderingar genom att föregå med gott exempel! Dags att vi vuxna börjar fundera på vilket arv vi vill ge våra barn!
Den tredje handlingen utspelar sig i resturang/krogvärlden. En dörrvakt blir skjuten av en missnöjd kund, som är en grovt kriminell gangster. Med dödshot och mutor skrämmer han sen vittnen! Returang ägaren; som spelas av Reuben Sallamander, vill gärna göra det som är rätt men vågar han? Frågorna som väcks i mig är: Hur mycket vågar man offra för att uppnå rättvisa? Är man beredd att offra sin familj? Är man rädd att offra sin egen frihet? Eller när blir man fri? Också mycket väl spelat och gastkramande!
Se filmen! Vill ni ha en mer ingående recension kolla in länken nedan! Jag har medvetet valt att inte avslöja för mycket, det skulle förta det hela! Kanske har ni redan sett filmen? Jag hade i alla fall inte hört talas om den innan, men det kanske var för att jag var mammaledig med storebror då, och biobesök var det sista jag hade tid med? Hur som helst kan jag med värme rekommendera denna film! Är den obehaglig? Absolut, men vi kanske behöver ruskas om lite i vår trygga och bekväma vardag!
http://film.nu/filmrecensioner/nar-morkret-faller/
Hälsar fru Esson
tisdag 10 januari 2012
Det var längesen......
Känner att det börjar bli dags att uppdatera bloggen lite, men tiden vill inte räcka till! Har en liten tjej som är intensivare än någonsin! Hon sover inte så mycket som jag skulle vilja och kräver stundtals (hela tiden) min fulla uppmärksamhet! Hon är påhittig och kan på en liten kort sekund ställa till med stor förödelse. Nåja, det kommer väl en dag när jag hinner skriva lite längre inlägg med lite djup i, förhoppningsvis! ( plockar samtidigt som jag skriver detta ut ett örhänge ur lillasysters mun). Innan dess har jag rensat hennes mun ifrån blomjord och innan dess stearinljus.....eller, stearinljuset fick hon faktiskt tugga på en stund, om jag skall va riktigt ärlig, men det kliade i fingrarna! Min förhoppning var att hon skulle tycka att det smakade illa och sluta äta, men nej, det var tydligen gott!
Ett stearinljus fattigare önskar jag er en god natt!
Nu skall jag försöka få lill- monstret att sova!
Hälsar fru E
Ett stearinljus fattigare önskar jag er en god natt!
Nu skall jag försöka få lill- monstret att sova!
Hälsar fru E
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)