Vilken färg har jag?

Hade ett intressant samtal idag! Sexåringen var bjuden på kalas idag! Jag körde dit honom och blev själv kvar på kalaset pga avståndet! Mamman till kalaspojken och jag har lite liknande bakgrund, och trots att vår uppväxt har varit olika så känner jag igen mycket av det hon beskrev som tex känslan av utanförskap, att inte riktigt höra hemma någonstans, att inte riktigt passa in! Vi människor fungerar ju lite så att vi gärna vill sätta in varandra i fack! När någon inte riktigt har en självklar tillhörighet så blir vi förvirrade!

Varför ser jag ut som jag gör? Den enkla förklaringen är att min biologiska mamma var thailändska och min biologiska pappa amerikan! Jag fick mammas färger men min pappas ansiktsdrag! Jag får ofta frågan "Varifrån kommer du?" Det är sällan någon gissar rätt! Jag har tydligen ett väldigt internationellt utseende.  Det händer ibland att människor kommer fram till mig och börjar prata sitt modersmål med mig, och jag förstår ingenting! En man från Bagdad sa till mig "Om du gick på gatan i Bagdad och inte säga någonting, alla tror du komma från Bagdad!"Det är många som kommer fram till mig på stan! Indier har försökt kommunicerat med mig, Marockaner, Latin amerikaner och Spanjorer.

Jag har ju delvis växt upp i Thailand och där var jag farang, dvs viting! När jag var på besök i Thailand 1991 var det en kvinna som inte riktigt visste vad hon skulle tro. Hon funderade en stund och utbrast sedan i förundran "Finns det verkligen svarta faranger?"  alltså "Finns det verkligen svarta vitingar?" När vi sedan kom till Finland, ja, då var jag svartskalle! Detta har varit minst sagt förvirrande ibland! Vem är jag?

Nu för tiden, när jag är äldre och fått en trygghet i mig själv tycker jag det är ganska intressant och spännande, men som yngre, barn och tonåring, hade jag nog lite känsligare perioder då jag kunde uppleva detta som lite jobbigt! I skolan, högstadiet, kunde jag ibland bli kallad neger och ibland kines! Då blev jag lite ledsen, tills jag förstod att de som ropade detta efter mig, nog inte var så smarta! Att dessa utrop sa  mer om dem som person än mig!

På vägen hem från kalaset kom jag att tänka på den här dikten! Jag försökte skriva en förklaring till varför jag kom att tänka på den här dikten just i detta sammanhang för att knyta ihop säcken, men det blir bara flummigt! Jag låter dikten tala för sig själv!


COLOUR
-

When I was born, I was black.
When I grow up, I'm black.
When I'm ill, I'm black.
When I go out in the sun, I'm black.
When I'm cold, I'm black.
When I die, I'm black.

But you -

When you're born, you're pink.
When you grow up, you're white.
When you're ill, you're green.
When you go out in the sun, you go red.
When you're cold, you go blue.
When you die, you're purple.

And you have the nerve to call me coloured?


Vilken färg är jag? Jag vet inte! För vissa är jag en svart viting för andra bara svart! Men är färgen verkligen viktig? För mig är det viktigaste att vi människor behandlar varandra med respekt oavsett vilken färg man råkar ha just den dagen!

Ha en skön lördag kväll!
Hälsar fru Esson!