Lillasysyter borde snart få klippkort på akutmottagningsbesök, framför allt för onödiga sådana! Nåja, första gången var väl inte helt onödig! Det var ju i samband med bilolyckan innan jul, då alla inblandade fick åka in med ambulans för kontroll! Men de övriga två gångerna var ju helt i onödan! Det visste ju jag med, men när någon annan säger att hon skall in för kontroll tänker jag, att jag kanske inte tar det på allvar och så gör jag som de säger! Jaja, jag skall ta det från början, så ni hänger med!
För någon månad sedan hittade jag lillasyster i hallen tuggandes på en glasbit! Det var en ganska rundkantad bit, så jag misstänker att den följt med in under en sko! Jag tänkte inte så mycket på det hela, utan tog ut biten ur munnen på henne och kastade den. Men så började en liten tanke gro, var det bara den glasbiten? Tänk om om det fanns två glasbitar? KAN hon ha svalt en bit? Kan hon ha tuggat av en bit av den biten hon hade i munnen och svalt den, för ena änden på glaset hade en ny, vass kant som inte var så rundad! Jag tänker vidare att jag får hålla henne under observation! Jag vet ju ungefär vad jag skall tänka på; plötsliga magsmärtor, kräkningar, blodiga kräkningar eller blodiga avföringar lite längre fram i tiden! Men är det något mer jag skall tänka på, har jag missat något? Nå, det kan ju vara bra att prata med någon, bolla lite tankar och se om de kommer på något mer jag skall tänka på, så jag ringer sjukvårdsrådgivningen eller 1177 som det heter nu för tiden. Där kan jag nog få tips!
Sjukvårdsrådgivningen är i Sverige en väg in i sjukvården! Man skall alltid ringa dit! Nu skall man aldrig sätta sig i en bil och åka in till akuten som man gjorde tidigare, utan man ringer 1177 först, sen lotsar de patienter vidare och ser till att man kommer till rätt ställe direkt. Dit kan man också ringa om man behöver rådgivning, och det gjorde jag, så jag ringde! Jag berättade vad som hänt och undrade vad jag skulle tänka på! Men istället för att svara på min fråga sa hon att enligt nya direktiv skall man åka in direkt om man misstänker att någon svalt glas! För någon månad sedan gjorde man ingenting, men nu skall hon in med detsamma! "Jag ringer och säger att ni är på väg", sa kvinnan och vips var samtalet över! Liten snopen packar jag in tösen i bilen, åker och hämtar sexåringen från skolan, tankar och åker in till akuten! Jag möts av kollegor som undrar "Vad gör ni här igen, var ni inte nyligen här? Ja just ja, det var ju en bilolycka, vad har hänt nu?" Jag tycker det hela är jättepinsamt och hummar fram att jag tror att hon har svalt en glasbit, men det vet jag inte, och jag har pratat med 1177 som sa att jag skulle in med henne! Doktorn kommer in, lyssnar på hennes mage och säger "Vi gör ju ingenting! Vi kan inte röntga heller, då glas inte är röntgentätt! Så, bara observera henne, får hon ont i magen inom ett dygn får ni återkomma! Tack och hej!" Kvar sitter jag och känner mig jättedum, det var ju precis som jag trott och tänkt själv! Lillasyster får en present för att hon varit så duktig och vi åker hem!
Idag var det så dags igen! Under ett besök hos svägerskan sätter lillasyster handen på deras kamin! Där brinner det för fullt, och glaset är otroligt varmt! Det gör ju förstås mycket ont och hon börjar skrika ganska omgående! Det värsta är att jag ser det hela, jag förstår precis vad som skall hända, men jag sitter på huk två meter bort och hinner inte resa mig upp innan hon står där med handen! Hon får snabbt sätta handen i en behållare med svalt vatten och lugnar sig faktisk ganska snart. Fyra fingertoppar utvecklar dock blåsor och hon är även rejält röd strax under fingrarna! Jag googlar lite på brännskador och på www.1177.se står det något om omläggning, salvkompresser mm på andra gradens brännskador! Jag vill dock minnas att jag har lärt mig att man inte skall göra någonting med brännskador om de inte är vätskande eller infekterade, men känner mig osäker! Jag har ju inte hanterat några brännskador på väldigt länge! Jag vill också minnas att jag läst under utbildningen att om små barn får andra gradens brännskador på händer gäller andra regler än vid övriga brännskador! Jag ringer alltså 1177 igen, motvilligt, för att fråga! Hur skall jag ta hand om lillasysters hand! Har det kommit nya direktiv vad gäller vården för brännskador! (Det är ju trots allt 15 år sen jag avslutade min utbildning!) Det hela blev som jag misstänkte att det skulle bli! Sjuksköterskan ville att en doktor skall titta på handen, just för att hon är så liten och för att det är handen som är skadad! Det blir alltså ingen diskussion överhuvudtaget om hur jag skall sköta handen hemma trots att jag faktiskt ställde frågan! Jag får en tid till Jourläkarmottagningen kl 20:15 och ja, jag åkte de 3 milen tur och retur!
Väl där, ser jag i deras starka lampor att blåsorna ser betydligt mindre ut där än hemma, vi har ju lite svagare lampor hemma hos oss! Lillasyster har dessutom somnat i bilen, och hon vaknar inte trots att jag försöker väcka henne! Jag bär henne sovandes in, klär av henne både mössa och jacka! Förevisar handen för både en sjuksköterska och en doktor! Det hela tar tre sekunder! "Vi gör ingenting!" säger de båda två, "Åk hem!" "Precis som jag trodde!", säger jag och skämms lite!" Så du kom bara för att få det bekräftat då?", säger sjuksköterskan! Då vill jag berätta om det långa telefonsamtalet som har föregått besöket, men jag gör det inte utan sväljer, nickar och går därifrån! Lillasyster sover fortfarande! Hon har inte märkt någonting! Den smärtstillande tabletten hon fick tidigare hjälpte uppenbarligen! Hon vaknar till en stund när jag lyfter tillbaks henne in i bilstolen! Nu är vi hemma, hon sover djupt och har nog inte märkt någonting av det som hänt under kvällen! Och lika bra är väl det!
Nu hoppas jag att lillasyster får en lugn och smärtfri natt!
Fru Esson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar