När jag gör potatismos gör jag ofta lite extra. Det som blir över fryser jag antingen in eller så bakar jag bröd på det! Det blir goda frallor! Det är dessutom väldigt enkelt.
Potatismos (ta den mängd som finns att tillgå och anpassa övriga ingredienser efter det)
Värm lite mjölk fingervarmt och ha i lite sirap, ca 1 msk och salt 1/2 tsk, smula i lite jäst ca 15-25 gram.
Häll över potatismoset, moset skall bara bli lite löst, så anpassa mängden mjölk till mängden mos! Det går åt mindre än vad man tror.
Börja tillsätta mjöl och fortsätt tills du får en smidig deg som går att hantera.
Låt jäsa till dubbel storlek
Baka ut och forma små runda bullar som du plattar till lite grann
Låt jäsa igen, känn på bullarna för att se om de jäst färdigt!
Pensla med vatten!
Ställ försiktigt in i ugnen 225 grader i femton minuter!
Jag gillar inte när det smakar jäst om brödet så jag har ofta i mycket mindre jäst än vad som anges i recept, brödet får jäsa längre istället. Sist jag gjorde brödet fick de jäsa över natt, men då behöver de stå lite svalt, fick nybakta frallor till frukost!Bakar ibland Leilas sirapslimpor och första gången följde jag receptet och hade i 50 gram, men det smakade jäst om det brödet och luktade starkt. Nu när jag bakar det brödet halverar jag mängden jäst och sirap, då blir det mycket godare! Länk till de goda sirapslimporna finns här!
Om du provar detta får du gärna rapportera vad du tycker om brödet!
Lycka till hälsa fru Esson!
måndag 30 januari 2012
söndag 29 januari 2012
Hemlagat någon?
Gjorde egna köttbullar! Jag tyckte de blev riktigt goda! Mycket godare än halvfabrikat! Betyget från barnen; "Det smakar för mycket kött!"
Bakade bröd! Tycker själv att jag lyckades väldigt bra! Kommentarer från barnen: "Jag äter bara köpt bröd!" sa den ena "Det smakar för mycket bröd!" sa den andra!
Hur skall jag göra? Göra själv eller köpa halvfabrikat? Villrådig mor!
Fru Esson
Bakade bröd! Tycker själv att jag lyckades väldigt bra! Kommentarer från barnen: "Jag äter bara köpt bröd!" sa den ena "Det smakar för mycket bröd!" sa den andra!
Hur skall jag göra? Göra själv eller köpa halvfabrikat? Villrådig mor!
Fru Esson
Borde lära mig....
att inte posta ett blogginlägg förrän jag har läst den många gånger och klurat i flera dagar! Det verkade så enkelt när jag kom på tanken att börja blogga. "Jag skriver ner vad som händer och sker, delar mina tankar och åsikter! Hur svårt kan det vara?" Men när jag väl sätter mig och skall börja skriva upptäcker jag resonemangen inte alls ser lika bra ut i skrift som det låter i mitt huvud! Jag låter så mycket klokare i mitt eget huvud...=)
Jag redigerar alltid inläggen både tre och fyra gånger efter att de lagts ut. Jag tycker att jag är tydlig, och tror självklart att alla kan följa min tankebana, men det är nog inte så lätt att läsa andras (mina) tankar. Samtidigt så känns det så tråkigt att ha dem liggandes i datorn i veckor, för de börjar samlas på hög nu! Skall jag blogga skall de vara lite i nuet, och måste det verkligen vara så välredigerat? Om det skall vara på det viset kan jag ju lägga ner direkt, för dit kommer jag inte nå i första taget.....Läser runt lite på andras bloggar och konstaterar att många utav kändisbloggarna också har brister i svenska språket!
Jag tycker det är svårt att skriva! Det är svårt att formulera mina tankar i text! Det blir inte alltid så lyckat men jag har hört det sägas att man lär sig av sina misstag, så därför kommer jag nog att fortsätta ett tag till, för jag har ju precis börjat!
Nu borde jag läsa igenom detta inlägg några gånger till, men nääää........
God söndagkväll önskar fru Esson
Jag redigerar alltid inläggen både tre och fyra gånger efter att de lagts ut. Jag tycker att jag är tydlig, och tror självklart att alla kan följa min tankebana, men det är nog inte så lätt att läsa andras (mina) tankar. Samtidigt så känns det så tråkigt att ha dem liggandes i datorn i veckor, för de börjar samlas på hög nu! Skall jag blogga skall de vara lite i nuet, och måste det verkligen vara så välredigerat? Om det skall vara på det viset kan jag ju lägga ner direkt, för dit kommer jag inte nå i första taget.....Läser runt lite på andras bloggar och konstaterar att många utav kändisbloggarna också har brister i svenska språket!
Jag tycker det är svårt att skriva! Det är svårt att formulera mina tankar i text! Det blir inte alltid så lyckat men jag har hört det sägas att man lär sig av sina misstag, så därför kommer jag nog att fortsätta ett tag till, för jag har ju precis börjat!
Nu borde jag läsa igenom detta inlägg några gånger till, men nääää........
God söndagkväll önskar fru Esson
lördag 28 januari 2012
Min sambo tycker inte om min dotter, skall jag lämna denna man?
Denna frågan ställdes av en mor i SvD, jag läste "artikeln" och blev sorgsen! Vill du läsa den klicka här!
Blir förfärad över denna fråga! Hur kan man som mamma ens ställa frågan? Det borde vara så självklart att barnet kommer i första hand, före den nya partnern! Jag blir sorgsen över att många vuxna ofta sätter sin lycka och sina behov före sina barns, att man är redo att offra sina barn för att tillfredsställa sitt eget behov av bekräftelse! Jag kan inte låta bli att undra hur man kan säga att man älskar en man som behandlar ens dotter så illa, hur kan man älska en man som fryser ut ens barn?
Jag förstår sjävklart att detta med skilsmässa och att bilda ny familj är allt annat än en enkelt och okomplicerat! Jag fattar också att barn ibland spelar ut olika kort för att testa, protestera och försöka kontrollera en situation som de inte kan hantera! Det är inte sådana situationer jag pratar om, för finns det enade vuxna som sätter barnens behov i första rum och jobbar för att det skall bli en bra relation åt alla håll där respekten för alla inblandade är en självklar ingrediens, så brukar nog saker o ting lösa sig till slut. Jag pratar om relationer där den nya partnern uttryckligen säger eller visar att den inte tycker om eller bryr sig om ett barn, när en vuxen är respektlös mot ett barn, när en vuxen mobbar ett barn, när den vuxne väljer att inte se barnet! Då är det förälderns uppgift att lyfta ut barnet ur den miljön! Något annat är otänkbart!
Det är verkligen dags för föräldrar att ta strid för sina barns rätt att bli bemött med respekt och värdighet. Det är de vuxnas ansvar att alla behandlas som jämlika och att man kan se förbi det biologiska! För det finns en trend; man skiljer sig, träffar en ny partner och skaffar ett kärleksbarn! I många fall tror jag det fungerar utmärkt, men jag har också sett andra skrämmande exempel! Det gemensamma barnet får åka gräddfil. Kanske åker man på semester med det gemensamma barnet och lämnar kvar halvsyskonet! Man tvättar inte allas kläder utan bara "mitt barns" kläder! Det blir en skillnad på olika familjemedlemmar. Det tror jag kan vara förödande för ett barn! Här måste föräldern välja! Skall mamman, i det här fallet, stå upp för sitt barn eller skall hon välja partnern! För mig är det självklart vad hon borde välja! Jag hoppas verkligen att hon gör det rätta!
Fru Esson
Blir förfärad över denna fråga! Hur kan man som mamma ens ställa frågan? Det borde vara så självklart att barnet kommer i första hand, före den nya partnern! Jag blir sorgsen över att många vuxna ofta sätter sin lycka och sina behov före sina barns, att man är redo att offra sina barn för att tillfredsställa sitt eget behov av bekräftelse! Jag kan inte låta bli att undra hur man kan säga att man älskar en man som behandlar ens dotter så illa, hur kan man älska en man som fryser ut ens barn?
Jag förstår sjävklart att detta med skilsmässa och att bilda ny familj är allt annat än en enkelt och okomplicerat! Jag fattar också att barn ibland spelar ut olika kort för att testa, protestera och försöka kontrollera en situation som de inte kan hantera! Det är inte sådana situationer jag pratar om, för finns det enade vuxna som sätter barnens behov i första rum och jobbar för att det skall bli en bra relation åt alla håll där respekten för alla inblandade är en självklar ingrediens, så brukar nog saker o ting lösa sig till slut. Jag pratar om relationer där den nya partnern uttryckligen säger eller visar att den inte tycker om eller bryr sig om ett barn, när en vuxen är respektlös mot ett barn, när en vuxen mobbar ett barn, när den vuxne väljer att inte se barnet! Då är det förälderns uppgift att lyfta ut barnet ur den miljön! Något annat är otänkbart!
Det är verkligen dags för föräldrar att ta strid för sina barns rätt att bli bemött med respekt och värdighet. Det är de vuxnas ansvar att alla behandlas som jämlika och att man kan se förbi det biologiska! För det finns en trend; man skiljer sig, träffar en ny partner och skaffar ett kärleksbarn! I många fall tror jag det fungerar utmärkt, men jag har också sett andra skrämmande exempel! Det gemensamma barnet får åka gräddfil. Kanske åker man på semester med det gemensamma barnet och lämnar kvar halvsyskonet! Man tvättar inte allas kläder utan bara "mitt barns" kläder! Det blir en skillnad på olika familjemedlemmar. Det tror jag kan vara förödande för ett barn! Här måste föräldern välja! Skall mamman, i det här fallet, stå upp för sitt barn eller skall hon välja partnern! För mig är det självklart vad hon borde välja! Jag hoppas verkligen att hon gör det rätta!
Fru Esson
onsdag 25 januari 2012
Jakten på en bil!
Den 22 dec. krockade jag med vår bil! Jag skulle åka till Ica Maxi och handla de sista julklapparna. Maken skulle möta upp där. Vi visste vad vi skulle ha, så det skulle bara vara en snabb visit. Sen skulle vi snabbt hem och börja packa, för kl 03 skulle vi gå upp och påbörja resan till Finland, hem till min familj! Vi såg fram emot att fira jul med min familj i år. Barnen längtade till sina kusiner som de träffar alldeles för sällan, på sommarlovet och varannan jul! Då händer det som inte får hända! I en vänstersväng tänker jag fel och svänger ut framför en bil! Jag såg inte ens bilen, helt plötsligt så bara small det!
Det var surrealistiskt och overkligt! Allt gick verkligen i slow-motion! Jag ser en grå skugga i ögonvrån och helt plötsligt åker vi sidledes istället för framåt, det var en stadsjeep som körde in i oss! Mirakulöst nog så klarar barnen och jag mig oskadda! Det blev trots allt fullt pådrag med två ambulanser, en brandbil med rökdykare, två polisbilar och en bärgningsbil! Vi fick åka in med ambulans för kontroll. Barnen var förvånandsvärt lugna under hela ståhejet! De satt lugnt kvar på sina platser och väntade!Lillasyster skrek till en början, vilket jag var tacksam för, men lugnade sig så snart jag tog henne i famnen! Det mest traumatiska för henne var nog när Micke, ambulansvårdaren och godvän till oss, lyfte ut henne ur bilen till ambulansen, då gallskrek hon! Maken kom snabbt till olycksplatsen och var med hela tiden, han fick åka ambulansmed killarna! Mannen i den andra bilen fick också åka in för kontroll! Vi fick åka hem någon timme senare, barnen och jag i taxi! Makens bil stod fortfarande vid olycksplatsen så han kom senare med mat från Mac Donalds. Sen kröp vi upp i soffan hemma och pratade om det som hänt! Då sa vi också till barnen att de inte skulle räkna med att få fira jul i Finland i år! Men någon annan tyckte annorlunda!
Efter, en för mig, ångestladdad natt gick jag upp för att ringa Vikingline och förklarade varför vi inte kommit till färjan som gick på morgonen! Något inom mig sa att jag inte skulle avboka något utan jag kastade ut frågan om det fanns plats på kvällsfärjan, och det fanns platser kvar! Jag bokade om biljetterna och lovade att höra av mig innan fyra om vi inte kunde åka. Maken pratade med försäkringesbolaget och det är nu jag började förstå att det inte bara är vanlig tur vi har haft, för det är så otroligt! Dagen innan olyckan tog jag en ny försäkring på bilen, bytte alltså bolag, och hade dessutom ovetandes tagit en MER försäkring där det ingick hyra av bil om något inträffade, och det hade det ju verkligen gjort! Några timmar senare, dvs. kl 12, stod en hyrbil, en 8 sittsig minibuss, på gården innehållandes en ny bilstol till lillasyster. Kl 11 när jag förstod att vi verkligen skulle komma iväg på resan började jag panikpacka. Ringde min bror och meddelade att vi kunde plocka upp brorsdottern på vägen och att vi alla nu kunde fira jul tillsammans i Finland som planerat! Är det inte otroligt så säg! Mirakeljul, säger jag nu! Vi klarade oss oskadda och som bonus fick vi fira jul med min familj precis som det var tänkt!
För vår kära bil gick det ju inte lika bra! Jag var faktiskt och hälsade på den idag! Den står och väntar på att få flytta till skroten! Ett litet sting av sorg känner jag, för det var en bil som passade vår familj som handen i handsken! Nåja, vi kör en liten prius hybrid nu, som vi får hyra i en vecka till, sen måste vi ha löst bilfrågan, och det är lättare sagt än gjort! Har scannat av nätet varje dag, och det finns bilar men det är så mycket som skall stämma, pris, storlek, säker, finnas skapligt nära och det får gärna vara lite en nyare modell! Här omkring så har vi hittils inte hittat någon som passar oss. Ev. så fick jag ett napp idag, men den bilen kommer inte ut till försäljning förrän i nästa vecka! Jakten fortsätter tillsvidare!
Det var surrealistiskt och overkligt! Allt gick verkligen i slow-motion! Jag ser en grå skugga i ögonvrån och helt plötsligt åker vi sidledes istället för framåt, det var en stadsjeep som körde in i oss! Mirakulöst nog så klarar barnen och jag mig oskadda! Det blev trots allt fullt pådrag med två ambulanser, en brandbil med rökdykare, två polisbilar och en bärgningsbil! Vi fick åka in med ambulans för kontroll. Barnen var förvånandsvärt lugna under hela ståhejet! De satt lugnt kvar på sina platser och väntade!Lillasyster skrek till en början, vilket jag var tacksam för, men lugnade sig så snart jag tog henne i famnen! Det mest traumatiska för henne var nog när Micke, ambulansvårdaren och godvän till oss, lyfte ut henne ur bilen till ambulansen, då gallskrek hon! Maken kom snabbt till olycksplatsen och var med hela tiden, han fick åka ambulansmed killarna! Mannen i den andra bilen fick också åka in för kontroll! Vi fick åka hem någon timme senare, barnen och jag i taxi! Makens bil stod fortfarande vid olycksplatsen så han kom senare med mat från Mac Donalds. Sen kröp vi upp i soffan hemma och pratade om det som hänt! Då sa vi också till barnen att de inte skulle räkna med att få fira jul i Finland i år! Men någon annan tyckte annorlunda!
Efter, en för mig, ångestladdad natt gick jag upp för att ringa Vikingline och förklarade varför vi inte kommit till färjan som gick på morgonen! Något inom mig sa att jag inte skulle avboka något utan jag kastade ut frågan om det fanns plats på kvällsfärjan, och det fanns platser kvar! Jag bokade om biljetterna och lovade att höra av mig innan fyra om vi inte kunde åka. Maken pratade med försäkringesbolaget och det är nu jag började förstå att det inte bara är vanlig tur vi har haft, för det är så otroligt! Dagen innan olyckan tog jag en ny försäkring på bilen, bytte alltså bolag, och hade dessutom ovetandes tagit en MER försäkring där det ingick hyra av bil om något inträffade, och det hade det ju verkligen gjort! Några timmar senare, dvs. kl 12, stod en hyrbil, en 8 sittsig minibuss, på gården innehållandes en ny bilstol till lillasyster. Kl 11 när jag förstod att vi verkligen skulle komma iväg på resan började jag panikpacka. Ringde min bror och meddelade att vi kunde plocka upp brorsdottern på vägen och att vi alla nu kunde fira jul tillsammans i Finland som planerat! Är det inte otroligt så säg! Mirakeljul, säger jag nu! Vi klarade oss oskadda och som bonus fick vi fira jul med min familj precis som det var tänkt!
För vår kära bil gick det ju inte lika bra! Jag var faktiskt och hälsade på den idag! Den står och väntar på att få flytta till skroten! Ett litet sting av sorg känner jag, för det var en bil som passade vår familj som handen i handsken! Nåja, vi kör en liten prius hybrid nu, som vi får hyra i en vecka till, sen måste vi ha löst bilfrågan, och det är lättare sagt än gjort! Har scannat av nätet varje dag, och det finns bilar men det är så mycket som skall stämma, pris, storlek, säker, finnas skapligt nära och det får gärna vara lite en nyare modell! Här omkring så har vi hittils inte hittat någon som passar oss. Ev. så fick jag ett napp idag, men den bilen kommer inte ut till försäljning förrän i nästa vecka! Jakten fortsätter tillsvidare!
Här står den och väntar!
Dags för läxläsning med storebror! Tack för denna gång!
Hälsar fru Esson!
söndag 22 januari 2012
Nu är det verkligen dags att ta mig själv i kragen..och en filmrecension!
Julen är över. Barnen har börjat skolan och maken har sedan många veckor sen återgått till sitt jobb. Ekorrhjulet snurrar igen, med andra ord, men jag lever kvar i juledighets lunken! Inget blir gjort hemma, dygnsrytmen är fortfarande upp och ner! Det är verkligen svårt att komma i säng i tid! Sitter ofta uppe till kl 01-02, så när kl ringer kl 07 vill jag inget hellre än att ligga kvar och sova! Igår var jag uppe länge! Kl blev faktiskt 03:30 innan jag kom i säng! Inte klokt! Men vi har inte riktigt ordning på lillasysters sovtider heller. Hon är i ett mellanläge nu när hon borde sova en gång mindre under dagen, men hon klarar det inte, utan kl 18:30 igår tvärsomnade hon. Nåja, hon får ta natten nu, tänkte jag, och lät henne sova! Så fel det blev! Kl 21:30 vaknade hon till, småslumrade vidare till 22:00, sen var hon vaken.......fram till 02:30! Pigg som en lärka! Maken och jag satt uppe och tittade på tv, hon pysslade lite grann, hoppade upp i famnen och gosade lite grann och var allmänt förnöjd och glad, så det var rätt trevligt. Kl 02 orkade dock inte maken mer, utan lämnade mig med tösen framför tv:n!
Hon somnade alltså halv tre! Då borde jag ha gått och lagt mig, men men.....kl 01 började en svensk film på kanal 7, tror jag att det var, och det var en otroligt bra film! Den höll på till 03:20 så jag var helt enkelt tvungen att se klart den! Filmen heter "När mörkret faller"! Den gick på biograferna 2006. Skall ni bara se en svensk film i år så är det denna ni skall se! Jag blev berörd! Den är hemsk och fruktansvärd, verklighetstrogen och spännande, men framförallt väldigt välgjord, tycker jag. Jag hör till dem som tycker att svensk film är ganska tråkiga och lite snarlika samt otroligt teatraliska! Jag är allergisk mot filmer där det hela tiden är uppenbart att det är en film man tittar på istället vill jag kunna sjunka in i filmen för då känns det som om det verkligen händer på riktigt. Så var det med den här filmen!
Filmen har tre pararellhandlingar som följerhär ( korta recensioner)!
Två systrar, som växer upp i en kultur där hedersrelaterat våld är vardag, får fly för sina liv! De får verkligen slåss för sina liv! Vem kan de lita på? Litar de verkligen på rätt person? Sin egen mamma skall man väl alltid kunna lita på? Stundtals mådde jag illa av det jag såg, magen knöt sig och tårarna rann. Jag kunde verkligen känna flickornas rädsla och vanmakt. Samtidigt kände jag en enorm vreda mot de som utsatte flickorna för detta hemska! Det värsta är att detta faktiskt händer på riktigt, att många flickor möter detta öde i verkligheten! Vill poängtera att detta inte handlade om muslimer utan om en kristen familj!
Carina, en framgångsrik journalist som vinner det hedersvärda "Journalistpriset", får själv känna på hur det är att vara utsatt, precis som männskorna hon själv brukar göra reportage om! Lia Boysen, spelar Carina och hon gör det väldigt bra! Hon skildrade det som är många kvinnors vardag! Kvinnorna som lider i tysthet och tror att de inte förtjänar bättre än så! Jag tycker att nu är det dags att vi börjar bygga upp en ny generation svenskar med bättre självbild och integritet, så var och en förstår att "Jag är värdefull"! Vi föräldrar har ett stort ansvar att hjälpa och leda våra barn till att bli goda vuxna med goda värderingar genom att föregå med gott exempel! Dags att vi vuxna börjar fundera på vilket arv vi vill ge våra barn!
Den tredje handlingen utspelar sig i resturang/krogvärlden. En dörrvakt blir skjuten av en missnöjd kund, som är en grovt kriminell gangster. Med dödshot och mutor skrämmer han sen vittnen! Returang ägaren; som spelas av Reuben Sallamander, vill gärna göra det som är rätt men vågar han? Frågorna som väcks i mig är: Hur mycket vågar man offra för att uppnå rättvisa? Är man beredd att offra sin familj? Är man rädd att offra sin egen frihet? Eller när blir man fri? Också mycket väl spelat och gastkramande!
Se filmen! Vill ni ha en mer ingående recension kolla in länken nedan! Jag har medvetet valt att inte avslöja för mycket, det skulle förta det hela! Kanske har ni redan sett filmen? Jag hade i alla fall inte hört talas om den innan, men det kanske var för att jag var mammaledig med storebror då, och biobesök var det sista jag hade tid med? Hur som helst kan jag med värme rekommendera denna film! Är den obehaglig? Absolut, men vi kanske behöver ruskas om lite i vår trygga och bekväma vardag!
http://film.nu/filmrecensioner/nar-morkret-faller/
Hon somnade alltså halv tre! Då borde jag ha gått och lagt mig, men men.....kl 01 började en svensk film på kanal 7, tror jag att det var, och det var en otroligt bra film! Den höll på till 03:20 så jag var helt enkelt tvungen att se klart den! Filmen heter "När mörkret faller"! Den gick på biograferna 2006. Skall ni bara se en svensk film i år så är det denna ni skall se! Jag blev berörd! Den är hemsk och fruktansvärd, verklighetstrogen och spännande, men framförallt väldigt välgjord, tycker jag. Jag hör till dem som tycker att svensk film är ganska tråkiga och lite snarlika samt otroligt teatraliska! Jag är allergisk mot filmer där det hela tiden är uppenbart att det är en film man tittar på istället vill jag kunna sjunka in i filmen för då känns det som om det verkligen händer på riktigt. Så var det med den här filmen!
Filmen har tre pararellhandlingar som följerhär ( korta recensioner)!
Två systrar, som växer upp i en kultur där hedersrelaterat våld är vardag, får fly för sina liv! De får verkligen slåss för sina liv! Vem kan de lita på? Litar de verkligen på rätt person? Sin egen mamma skall man väl alltid kunna lita på? Stundtals mådde jag illa av det jag såg, magen knöt sig och tårarna rann. Jag kunde verkligen känna flickornas rädsla och vanmakt. Samtidigt kände jag en enorm vreda mot de som utsatte flickorna för detta hemska! Det värsta är att detta faktiskt händer på riktigt, att många flickor möter detta öde i verkligheten! Vill poängtera att detta inte handlade om muslimer utan om en kristen familj!
Carina, en framgångsrik journalist som vinner det hedersvärda "Journalistpriset", får själv känna på hur det är att vara utsatt, precis som männskorna hon själv brukar göra reportage om! Lia Boysen, spelar Carina och hon gör det väldigt bra! Hon skildrade det som är många kvinnors vardag! Kvinnorna som lider i tysthet och tror att de inte förtjänar bättre än så! Jag tycker att nu är det dags att vi börjar bygga upp en ny generation svenskar med bättre självbild och integritet, så var och en förstår att "Jag är värdefull"! Vi föräldrar har ett stort ansvar att hjälpa och leda våra barn till att bli goda vuxna med goda värderingar genom att föregå med gott exempel! Dags att vi vuxna börjar fundera på vilket arv vi vill ge våra barn!
Den tredje handlingen utspelar sig i resturang/krogvärlden. En dörrvakt blir skjuten av en missnöjd kund, som är en grovt kriminell gangster. Med dödshot och mutor skrämmer han sen vittnen! Returang ägaren; som spelas av Reuben Sallamander, vill gärna göra det som är rätt men vågar han? Frågorna som väcks i mig är: Hur mycket vågar man offra för att uppnå rättvisa? Är man beredd att offra sin familj? Är man rädd att offra sin egen frihet? Eller när blir man fri? Också mycket väl spelat och gastkramande!
Se filmen! Vill ni ha en mer ingående recension kolla in länken nedan! Jag har medvetet valt att inte avslöja för mycket, det skulle förta det hela! Kanske har ni redan sett filmen? Jag hade i alla fall inte hört talas om den innan, men det kanske var för att jag var mammaledig med storebror då, och biobesök var det sista jag hade tid med? Hur som helst kan jag med värme rekommendera denna film! Är den obehaglig? Absolut, men vi kanske behöver ruskas om lite i vår trygga och bekväma vardag!
http://film.nu/filmrecensioner/nar-morkret-faller/
Hälsar fru Esson
tisdag 10 januari 2012
Det var längesen......
Känner att det börjar bli dags att uppdatera bloggen lite, men tiden vill inte räcka till! Har en liten tjej som är intensivare än någonsin! Hon sover inte så mycket som jag skulle vilja och kräver stundtals (hela tiden) min fulla uppmärksamhet! Hon är påhittig och kan på en liten kort sekund ställa till med stor förödelse. Nåja, det kommer väl en dag när jag hinner skriva lite längre inlägg med lite djup i, förhoppningsvis! ( plockar samtidigt som jag skriver detta ut ett örhänge ur lillasysters mun). Innan dess har jag rensat hennes mun ifrån blomjord och innan dess stearinljus.....eller, stearinljuset fick hon faktiskt tugga på en stund, om jag skall va riktigt ärlig, men det kliade i fingrarna! Min förhoppning var att hon skulle tycka att det smakade illa och sluta äta, men nej, det var tydligen gott!
Ett stearinljus fattigare önskar jag er en god natt!
Nu skall jag försöka få lill- monstret att sova!
Hälsar fru E
Ett stearinljus fattigare önskar jag er en god natt!
Nu skall jag försöka få lill- monstret att sova!
Hälsar fru E
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)