Just nu tillagar jag "mina egna kycklingben" på förfrågan från barnen! De har varit väldigt poppulära sen första gången jag tillagade dem. Sexåringen undrade "Hur fick du köttet?" Jag förstår inte riktigt frågan men svarar att "Jag marinerar köttet, häller på olika såser!" "Men hur får du köttet?" Jag svarar "Jo, jag köper kycklingben utan smak, inte färdiggrillade som man kan köpa, sen gör jag egen smak som jag häller på!" "Så du har inte skjutit köttet?" "Nä, det har jag inte!" "Men då gör du ju inte EGNA kycklingben, då lagar du ju köpta kycklingben!" Jaja, inget får jag ha att känna mig lite stolt över längre, nu skall jag jaga vår mat för att det skall bli godkänt och kunna klassas som hemlagat från grunden!
Fru Esson
tisdag 27 mars 2012
lördag 17 mars 2012
Vilken färg har jag?
Hade ett intressant samtal idag! Sexåringen var bjuden på kalas idag! Jag körde dit honom och blev själv kvar på kalaset pga avståndet! Mamman till kalaspojken och jag har lite liknande bakgrund, och trots att vår uppväxt har varit olika så känner jag igen mycket av det hon beskrev som tex känslan av utanförskap, att inte riktigt höra hemma någonstans, att inte riktigt passa in! Vi människor fungerar ju lite så att vi gärna vill sätta in varandra i fack! När någon inte riktigt har en självklar tillhörighet så blir vi förvirrade!
Varför ser jag ut som jag gör? Den enkla förklaringen är att min biologiska mamma var thailändska och min biologiska pappa amerikan! Jag fick mammas färger men min pappas ansiktsdrag! Jag får ofta frågan "Varifrån kommer du?" Det är sällan någon gissar rätt! Jag har tydligen ett väldigt internationellt utseende. Det händer ibland att människor kommer fram till mig och börjar prata sitt modersmål med mig, och jag förstår ingenting! En man från Bagdad sa till mig "Om du gick på gatan i Bagdad och inte säga någonting, alla tror du komma från Bagdad!"Det är många som kommer fram till mig på stan! Indier har försökt kommunicerat med mig, Marockaner, Latin amerikaner och Spanjorer.
Jag har ju delvis växt upp i Thailand och där var jag farang, dvs viting! När jag var på besök i Thailand 1991 var det en kvinna som inte riktigt visste vad hon skulle tro. Hon funderade en stund och utbrast sedan i förundran "Finns det verkligen svarta faranger?" alltså "Finns det verkligen svarta vitingar?" När vi sedan kom till Finland, ja, då var jag svartskalle! Detta har varit minst sagt förvirrande ibland! Vem är jag?
Nu för tiden, när jag är äldre och fått en trygghet i mig själv tycker jag det är ganska intressant och spännande, men som yngre, barn och tonåring, hade jag nog lite känsligare perioder då jag kunde uppleva detta som lite jobbigt! I skolan, högstadiet, kunde jag ibland bli kallad neger och ibland kines! Då blev jag lite ledsen, tills jag förstod att de som ropade detta efter mig, nog inte var så smarta! Att dessa utrop sa mer om dem som person än mig!
På vägen hem från kalaset kom jag att tänka på den här dikten! Jag försökte skriva en förklaring till varför jag kom att tänka på den här dikten just i detta sammanhang för att knyta ihop säcken, men det blir bara flummigt! Jag låter dikten tala för sig själv!
COLOUR
-
When I was born, I was black.
When I grow up, I'm black.
When I'm ill, I'm black.
When I go out in the sun, I'm black.
When I'm cold, I'm black.
When I die, I'm black.
But you -
When you're born, you're pink.
When you grow up, you're white.
When you're ill, you're green.
When you go out in the sun, you go red.
When you're cold, you go blue.
When you die, you're purple.
And you have the nerve to call me coloured?
Vilken färg är jag? Jag vet inte! För vissa är jag en svart viting för andra bara svart! Men är färgen verkligen viktig? För mig är det viktigaste att vi människor behandlar varandra med respekt oavsett vilken färg man råkar ha just den dagen!
Ha en skön lördag kväll!
Hälsar fru Esson!
Varför ser jag ut som jag gör? Den enkla förklaringen är att min biologiska mamma var thailändska och min biologiska pappa amerikan! Jag fick mammas färger men min pappas ansiktsdrag! Jag får ofta frågan "Varifrån kommer du?" Det är sällan någon gissar rätt! Jag har tydligen ett väldigt internationellt utseende. Det händer ibland att människor kommer fram till mig och börjar prata sitt modersmål med mig, och jag förstår ingenting! En man från Bagdad sa till mig "Om du gick på gatan i Bagdad och inte säga någonting, alla tror du komma från Bagdad!"Det är många som kommer fram till mig på stan! Indier har försökt kommunicerat med mig, Marockaner, Latin amerikaner och Spanjorer.
Jag har ju delvis växt upp i Thailand och där var jag farang, dvs viting! När jag var på besök i Thailand 1991 var det en kvinna som inte riktigt visste vad hon skulle tro. Hon funderade en stund och utbrast sedan i förundran "Finns det verkligen svarta faranger?" alltså "Finns det verkligen svarta vitingar?" När vi sedan kom till Finland, ja, då var jag svartskalle! Detta har varit minst sagt förvirrande ibland! Vem är jag?
Nu för tiden, när jag är äldre och fått en trygghet i mig själv tycker jag det är ganska intressant och spännande, men som yngre, barn och tonåring, hade jag nog lite känsligare perioder då jag kunde uppleva detta som lite jobbigt! I skolan, högstadiet, kunde jag ibland bli kallad neger och ibland kines! Då blev jag lite ledsen, tills jag förstod att de som ropade detta efter mig, nog inte var så smarta! Att dessa utrop sa mer om dem som person än mig!
På vägen hem från kalaset kom jag att tänka på den här dikten! Jag försökte skriva en förklaring till varför jag kom att tänka på den här dikten just i detta sammanhang för att knyta ihop säcken, men det blir bara flummigt! Jag låter dikten tala för sig själv!
COLOUR
-
When I was born, I was black.
When I grow up, I'm black.
When I'm ill, I'm black.
When I go out in the sun, I'm black.
When I'm cold, I'm black.
When I die, I'm black.
But you -
When you're born, you're pink.
When you grow up, you're white.
When you're ill, you're green.
When you go out in the sun, you go red.
When you're cold, you go blue.
When you die, you're purple.
And you have the nerve to call me coloured?
Vilken färg är jag? Jag vet inte! För vissa är jag en svart viting för andra bara svart! Men är färgen verkligen viktig? För mig är det viktigaste att vi människor behandlar varandra med respekt oavsett vilken färg man råkar ha just den dagen!
Ha en skön lördag kväll!
Hälsar fru Esson!
onsdag 14 mars 2012
YES!
Kvällens måltid blev godkänd! Efter flera måltider med suckande och kommentarer som " det här kan jag inte äta!" "Varför lagar du den här maten, när du vet att jag inte tycker om den?" "Fisken är inte god!" "Måste jag äta mer nu!" började jag känna mig uppgiven! Jag har dock följt veckomenyn som jag planerade i helgen! "Någon gång måste jag ju träffa rätt!", har jag tänkt, och idag var tydligen dagen jag lyckades!
Idag gjorde jag kycklingben i ugnen! Tänkte dela receptet med er här nedan!
Citrondoftande kycklingben!
Kycklingben 900 g
Marinad:
Saften av en halv citron
1 msk olivolja
1/2 tsk salt
Svartpeppar
1/2 msk japansk soya
1 liten knippa timjan
Lägg kycklingbenen i en ungssäker form och häll över marinaden. Blanda! Ställ in kycklingen i ugnen som är uppvärmnd till 225 grader i 30 min.
1 paprika, skär i lagom stora bitar.
Vitlök 4 klyftor
1/2 citron, tvättad. Skär i klyftor!
Honung
När kycklingen stått inne 30 min. Ta ut formen och blanda ner paprikan, vitlöken och citronen. Ringla över honung och blanda runt! Ställ in kycklingen ytterligare 20 min! Blanda vid behov runt allt i formen en gång under tiden!
Sås
2 dl Cream fraiche
1 msk sweet chilisås
Blanda väl
Bulgursallad
Koka fyra portioner bulgur enl. anvisningen på förpackningen, lägg i grönsaksbuljong i kokvattnet (Jag anväder Fond du chefs buljong, hade i en hel sådan!)
Hacka ner en rejäl näve bladpersilja samt en näve koriander.
1 spansk peppar, ta bort kärnorna, finhacka
1/2 citron, saften
1 msk olivolja
1 rödlök finhackad
10-15 små cocktailtomater, skivade!
Blanda samman allt och servera till kycklingen, fräscht och gott!
Idag gjorde jag kycklingben i ugnen! Tänkte dela receptet med er här nedan!
Citrondoftande kycklingben!
Kycklingben 900 g
Marinad:
Saften av en halv citron
1 msk olivolja
1/2 tsk salt
Svartpeppar
1/2 msk japansk soya
1 liten knippa timjan
Lägg kycklingbenen i en ungssäker form och häll över marinaden. Blanda! Ställ in kycklingen i ugnen som är uppvärmnd till 225 grader i 30 min.
1 paprika, skär i lagom stora bitar.
Vitlök 4 klyftor
1/2 citron, tvättad. Skär i klyftor!
Honung
När kycklingen stått inne 30 min. Ta ut formen och blanda ner paprikan, vitlöken och citronen. Ringla över honung och blanda runt! Ställ in kycklingen ytterligare 20 min! Blanda vid behov runt allt i formen en gång under tiden!
Sås
2 dl Cream fraiche
1 msk sweet chilisås
Blanda väl
Bulgursallad
Koka fyra portioner bulgur enl. anvisningen på förpackningen, lägg i grönsaksbuljong i kokvattnet (Jag anväder Fond du chefs buljong, hade i en hel sådan!)
Hacka ner en rejäl näve bladpersilja samt en näve koriander.
1 spansk peppar, ta bort kärnorna, finhacka
1/2 citron, saften
1 msk olivolja
1 rödlök finhackad
10-15 små cocktailtomater, skivade!
Blanda samman allt och servera till kycklingen, fräscht och gott!
Dagens kvällsmat! Gillades av barnen!
Smaklig måltid önskar Fru Esson!
söndag 11 mars 2012
Så var det dags igen!
Lillasysyter borde snart få klippkort på akutmottagningsbesök, framför allt för onödiga sådana! Nåja, första gången var väl inte helt onödig! Det var ju i samband med bilolyckan innan jul, då alla inblandade fick åka in med ambulans för kontroll! Men de övriga två gångerna var ju helt i onödan! Det visste ju jag med, men när någon annan säger att hon skall in för kontroll tänker jag, att jag kanske inte tar det på allvar och så gör jag som de säger! Jaja, jag skall ta det från början, så ni hänger med!
För någon månad sedan hittade jag lillasyster i hallen tuggandes på en glasbit! Det var en ganska rundkantad bit, så jag misstänker att den följt med in under en sko! Jag tänkte inte så mycket på det hela, utan tog ut biten ur munnen på henne och kastade den. Men så började en liten tanke gro, var det bara den glasbiten? Tänk om om det fanns två glasbitar? KAN hon ha svalt en bit? Kan hon ha tuggat av en bit av den biten hon hade i munnen och svalt den, för ena änden på glaset hade en ny, vass kant som inte var så rundad! Jag tänker vidare att jag får hålla henne under observation! Jag vet ju ungefär vad jag skall tänka på; plötsliga magsmärtor, kräkningar, blodiga kräkningar eller blodiga avföringar lite längre fram i tiden! Men är det något mer jag skall tänka på, har jag missat något? Nå, det kan ju vara bra att prata med någon, bolla lite tankar och se om de kommer på något mer jag skall tänka på, så jag ringer sjukvårdsrådgivningen eller 1177 som det heter nu för tiden. Där kan jag nog få tips!
Sjukvårdsrådgivningen är i Sverige en väg in i sjukvården! Man skall alltid ringa dit! Nu skall man aldrig sätta sig i en bil och åka in till akuten som man gjorde tidigare, utan man ringer 1177 först, sen lotsar de patienter vidare och ser till att man kommer till rätt ställe direkt. Dit kan man också ringa om man behöver rådgivning, och det gjorde jag, så jag ringde! Jag berättade vad som hänt och undrade vad jag skulle tänka på! Men istället för att svara på min fråga sa hon att enligt nya direktiv skall man åka in direkt om man misstänker att någon svalt glas! För någon månad sedan gjorde man ingenting, men nu skall hon in med detsamma! "Jag ringer och säger att ni är på väg", sa kvinnan och vips var samtalet över! Liten snopen packar jag in tösen i bilen, åker och hämtar sexåringen från skolan, tankar och åker in till akuten! Jag möts av kollegor som undrar "Vad gör ni här igen, var ni inte nyligen här? Ja just ja, det var ju en bilolycka, vad har hänt nu?" Jag tycker det hela är jättepinsamt och hummar fram att jag tror att hon har svalt en glasbit, men det vet jag inte, och jag har pratat med 1177 som sa att jag skulle in med henne! Doktorn kommer in, lyssnar på hennes mage och säger "Vi gör ju ingenting! Vi kan inte röntga heller, då glas inte är röntgentätt! Så, bara observera henne, får hon ont i magen inom ett dygn får ni återkomma! Tack och hej!" Kvar sitter jag och känner mig jättedum, det var ju precis som jag trott och tänkt själv! Lillasyster får en present för att hon varit så duktig och vi åker hem!
Idag var det så dags igen! Under ett besök hos svägerskan sätter lillasyster handen på deras kamin! Där brinner det för fullt, och glaset är otroligt varmt! Det gör ju förstås mycket ont och hon börjar skrika ganska omgående! Det värsta är att jag ser det hela, jag förstår precis vad som skall hända, men jag sitter på huk två meter bort och hinner inte resa mig upp innan hon står där med handen! Hon får snabbt sätta handen i en behållare med svalt vatten och lugnar sig faktisk ganska snart. Fyra fingertoppar utvecklar dock blåsor och hon är även rejält röd strax under fingrarna! Jag googlar lite på brännskador och på www.1177.se står det något om omläggning, salvkompresser mm på andra gradens brännskador! Jag vill dock minnas att jag har lärt mig att man inte skall göra någonting med brännskador om de inte är vätskande eller infekterade, men känner mig osäker! Jag har ju inte hanterat några brännskador på väldigt länge! Jag vill också minnas att jag läst under utbildningen att om små barn får andra gradens brännskador på händer gäller andra regler än vid övriga brännskador! Jag ringer alltså 1177 igen, motvilligt, för att fråga! Hur skall jag ta hand om lillasysters hand! Har det kommit nya direktiv vad gäller vården för brännskador! (Det är ju trots allt 15 år sen jag avslutade min utbildning!) Det hela blev som jag misstänkte att det skulle bli! Sjuksköterskan ville att en doktor skall titta på handen, just för att hon är så liten och för att det är handen som är skadad! Det blir alltså ingen diskussion överhuvudtaget om hur jag skall sköta handen hemma trots att jag faktiskt ställde frågan! Jag får en tid till Jourläkarmottagningen kl 20:15 och ja, jag åkte de 3 milen tur och retur!
Väl där, ser jag i deras starka lampor att blåsorna ser betydligt mindre ut där än hemma, vi har ju lite svagare lampor hemma hos oss! Lillasyster har dessutom somnat i bilen, och hon vaknar inte trots att jag försöker väcka henne! Jag bär henne sovandes in, klär av henne både mössa och jacka! Förevisar handen för både en sjuksköterska och en doktor! Det hela tar tre sekunder! "Vi gör ingenting!" säger de båda två, "Åk hem!" "Precis som jag trodde!", säger jag och skämms lite!" Så du kom bara för att få det bekräftat då?", säger sjuksköterskan! Då vill jag berätta om det långa telefonsamtalet som har föregått besöket, men jag gör det inte utan sväljer, nickar och går därifrån! Lillasyster sover fortfarande! Hon har inte märkt någonting! Den smärtstillande tabletten hon fick tidigare hjälpte uppenbarligen! Hon vaknar till en stund när jag lyfter tillbaks henne in i bilstolen! Nu är vi hemma, hon sover djupt och har nog inte märkt någonting av det som hänt under kvällen! Och lika bra är väl det!
Nu hoppas jag att lillasyster får en lugn och smärtfri natt!
Fru Esson
För någon månad sedan hittade jag lillasyster i hallen tuggandes på en glasbit! Det var en ganska rundkantad bit, så jag misstänker att den följt med in under en sko! Jag tänkte inte så mycket på det hela, utan tog ut biten ur munnen på henne och kastade den. Men så började en liten tanke gro, var det bara den glasbiten? Tänk om om det fanns två glasbitar? KAN hon ha svalt en bit? Kan hon ha tuggat av en bit av den biten hon hade i munnen och svalt den, för ena änden på glaset hade en ny, vass kant som inte var så rundad! Jag tänker vidare att jag får hålla henne under observation! Jag vet ju ungefär vad jag skall tänka på; plötsliga magsmärtor, kräkningar, blodiga kräkningar eller blodiga avföringar lite längre fram i tiden! Men är det något mer jag skall tänka på, har jag missat något? Nå, det kan ju vara bra att prata med någon, bolla lite tankar och se om de kommer på något mer jag skall tänka på, så jag ringer sjukvårdsrådgivningen eller 1177 som det heter nu för tiden. Där kan jag nog få tips!
Sjukvårdsrådgivningen är i Sverige en väg in i sjukvården! Man skall alltid ringa dit! Nu skall man aldrig sätta sig i en bil och åka in till akuten som man gjorde tidigare, utan man ringer 1177 först, sen lotsar de patienter vidare och ser till att man kommer till rätt ställe direkt. Dit kan man också ringa om man behöver rådgivning, och det gjorde jag, så jag ringde! Jag berättade vad som hänt och undrade vad jag skulle tänka på! Men istället för att svara på min fråga sa hon att enligt nya direktiv skall man åka in direkt om man misstänker att någon svalt glas! För någon månad sedan gjorde man ingenting, men nu skall hon in med detsamma! "Jag ringer och säger att ni är på väg", sa kvinnan och vips var samtalet över! Liten snopen packar jag in tösen i bilen, åker och hämtar sexåringen från skolan, tankar och åker in till akuten! Jag möts av kollegor som undrar "Vad gör ni här igen, var ni inte nyligen här? Ja just ja, det var ju en bilolycka, vad har hänt nu?" Jag tycker det hela är jättepinsamt och hummar fram att jag tror att hon har svalt en glasbit, men det vet jag inte, och jag har pratat med 1177 som sa att jag skulle in med henne! Doktorn kommer in, lyssnar på hennes mage och säger "Vi gör ju ingenting! Vi kan inte röntga heller, då glas inte är röntgentätt! Så, bara observera henne, får hon ont i magen inom ett dygn får ni återkomma! Tack och hej!" Kvar sitter jag och känner mig jättedum, det var ju precis som jag trott och tänkt själv! Lillasyster får en present för att hon varit så duktig och vi åker hem!
Idag var det så dags igen! Under ett besök hos svägerskan sätter lillasyster handen på deras kamin! Där brinner det för fullt, och glaset är otroligt varmt! Det gör ju förstås mycket ont och hon börjar skrika ganska omgående! Det värsta är att jag ser det hela, jag förstår precis vad som skall hända, men jag sitter på huk två meter bort och hinner inte resa mig upp innan hon står där med handen! Hon får snabbt sätta handen i en behållare med svalt vatten och lugnar sig faktisk ganska snart. Fyra fingertoppar utvecklar dock blåsor och hon är även rejält röd strax under fingrarna! Jag googlar lite på brännskador och på www.1177.se står det något om omläggning, salvkompresser mm på andra gradens brännskador! Jag vill dock minnas att jag har lärt mig att man inte skall göra någonting med brännskador om de inte är vätskande eller infekterade, men känner mig osäker! Jag har ju inte hanterat några brännskador på väldigt länge! Jag vill också minnas att jag läst under utbildningen att om små barn får andra gradens brännskador på händer gäller andra regler än vid övriga brännskador! Jag ringer alltså 1177 igen, motvilligt, för att fråga! Hur skall jag ta hand om lillasysters hand! Har det kommit nya direktiv vad gäller vården för brännskador! (Det är ju trots allt 15 år sen jag avslutade min utbildning!) Det hela blev som jag misstänkte att det skulle bli! Sjuksköterskan ville att en doktor skall titta på handen, just för att hon är så liten och för att det är handen som är skadad! Det blir alltså ingen diskussion överhuvudtaget om hur jag skall sköta handen hemma trots att jag faktiskt ställde frågan! Jag får en tid till Jourläkarmottagningen kl 20:15 och ja, jag åkte de 3 milen tur och retur!
Väl där, ser jag i deras starka lampor att blåsorna ser betydligt mindre ut där än hemma, vi har ju lite svagare lampor hemma hos oss! Lillasyster har dessutom somnat i bilen, och hon vaknar inte trots att jag försöker väcka henne! Jag bär henne sovandes in, klär av henne både mössa och jacka! Förevisar handen för både en sjuksköterska och en doktor! Det hela tar tre sekunder! "Vi gör ingenting!" säger de båda två, "Åk hem!" "Precis som jag trodde!", säger jag och skämms lite!" Så du kom bara för att få det bekräftat då?", säger sjuksköterskan! Då vill jag berätta om det långa telefonsamtalet som har föregått besöket, men jag gör det inte utan sväljer, nickar och går därifrån! Lillasyster sover fortfarande! Hon har inte märkt någonting! Den smärtstillande tabletten hon fick tidigare hjälpte uppenbarligen! Hon vaknar till en stund när jag lyfter tillbaks henne in i bilstolen! Nu är vi hemma, hon sover djupt och har nog inte märkt någonting av det som hänt under kvällen! Och lika bra är väl det!
Nu hoppas jag att lillasyster får en lugn och smärtfri natt!
Fru Esson
lördag 10 mars 2012
Första utflykten på två veckor!
Vi bestämde igår att på lördag skall vi prioritera en utflykt för hela familjen! Vi har knappt varit utanför dörren på två veckor! Nu mår alla skapligt så utevistelse skulle prioriteras framför städning! Så efter frukost gjorde vi oss i ordning och satte oss i bilen! Vi körde planlöst till en början men kom sen på att vi kunde åka ut till Tåkern och gå upp i fågeltornet! Vi styrde alltså kosan mot Svanshals, Glänsås Naturum! Har ni någon gång vägarna förbi så kan jag rekommendera ett besök! Den 25 maj, i år, invigs det nya Naturumet som just nu är under uppbyggnad! Jag tror att det kommer att bli jättefint där! Det finns en fin rullstolsramp hela vägen upp till fågeltornet!
Ja, det var alltså dags för oss att inta fågeltornet! Vi vuxna gick uppför den fina rampen, med lillasyster, medan killarna sprang uppför trappan! Vi hann bara upp så klagade sexåringen på att han mådde illa och frös! Det var bara att gå ner igen! Snart satt vi åter i bilen på väg hem. Sexåringen somnade direkt och vi kunde bara konstatera att vi nog inte är riktigt friska ännu, nån av oss, för den lilla ansträngningen var alldeles tillräcklig tyckte vi allihop!
Vi får göra ett nytt försök nästa helg!
Fru Esson
Ja, det var alltså dags för oss att inta fågeltornet! Vi vuxna gick uppför den fina rampen, med lillasyster, medan killarna sprang uppför trappan! Vi hann bara upp så klagade sexåringen på att han mådde illa och frös! Det var bara att gå ner igen! Snart satt vi åter i bilen på väg hem. Sexåringen somnade direkt och vi kunde bara konstatera att vi nog inte är riktigt friska ännu, nån av oss, för den lilla ansträngningen var alldeles tillräcklig tyckte vi allihop!
Vi får göra ett nytt försök nästa helg!
Fru Esson
fredag 9 mars 2012
Det gäller att tänka sig för!
Jag tycker det är tråkigt med den vardagliga mat planeringen. Jag är såå trött på att vecka efter vecka försöka planera ihop en veckomeny som skall passa i hop med skolans meny! Nu, efter influensan, då jag inte är ett dugg sugen på någon mat över huvudtaget är det ännu svårare. Dagens lunch närmade sig och jag ville inte och orkade inte så maken började tillaga något. Kyckling i curry med ris blev det. När sonen kom hem från skolan var han hungrig trots att han ätit i skolan. "Ta lite mat då!" sa maken till sonen. Sonen tittade ner i kastrullen och sa njääääää (ett mellanting mellan nja och nää). Maken försöker ivrigt sälja in maten till sonen och säger "Smaka, det är jättegott, det är ju JAG som lagat maten!"
Hmmm, alltså, what? En meter bort sitter den slitna mamman som gör mat 99 procent av gångerna! Maken insåg rätt snart att "Det där lät ju inte helt rätt!" Jag kan inte annat än hålla med! "Det blev lite fel!"
Hälsningar Fru Esson
Hmmm, alltså, what? En meter bort sitter den slitna mamman som gör mat 99 procent av gångerna! Maken insåg rätt snart att "Det där lät ju inte helt rätt!" Jag kan inte annat än hålla med! "Det blev lite fel!"
Hälsningar Fru Esson
onsdag 7 mars 2012
Städa sjukstugan....
Ja, det gäller att börja lugnt efter en sådan pärs som influensan bjuder på, och jag har verkligen inte gjort många knop den senaste veckan! Nu kände jag dock att vissa saker måste bara göras idag! På morgonen deklarerade jag för sönerna att tv-rummet skall städas i dag och vi skall göra det tillsammans! Men jag kände mig alldeles för svag på förmiddagen och var nära att strunta i det hela. Men så råkade jag kika in i rummet, över barngrinden, och det räckte för att känna dammallergin samt den medföljande anafylaktiskachocken komma krypande, och jag är inte ens allergiker! Då insåg jag att det bara var att bita i det sura äpplet!
Nu måste jag ju då förklara hur illa det faktiskt var därinne! Vi har ju som bekant varit sjuka sedan söndagen den 26 februari i vårt hem och tv rummet blev snabbt sjukrum nr 1! När maken insjuknade intog han soffan. Sen insjuknade lillebror, då blev det praktiskt att ha dem nära varandra! Vi bar in en madrass till lillebror. Dryck och ibland någon liten munsbit serverades sjuklingarna där inne, och vi fortsatte samlas där på kvällarna för att titta på tv. Ibland var det fler som sov än tittade på tv, men det blev familjens samlingspunkt under influensan. Lillasyster är ju också hon en del av famljen så även hon kom och gick i rummet. Inte för att baktala henne på något sätt men jag tror bestämt att det var hon som ställde till med den största förödelsen i rummet! Legolådan var tom, men golvet fullt av lego, böcker låg utspridda, tidningar, leksaker och papper! Garderoberna som står i rummet stod öppna och innehållet låg, ja just precis, utanför på golvet! Utöver allt detta som jag redan nämt så har vi en kategori som lillasyster dock inte kan lastas för och det är disken. Glas, alla dessa glas och muggar som samlades på hög i rummet!
De korta stunderna jag har orkat vara uppe och tittat på tv, har jag inte orkat bry mig om eländet, utan själv bidragit med en och annan mugg! Jag gjorde ett halvhjärtat försök i går och började plocka ihop legobitarna, men då kom lillasyster in och upptäckte en "ny" legolåda och vips, innan jag han säga legolåda, så låg den upp och ner igen, och där gav jag upp! Kunde inte låta bli att tänka att det nog inte är så dumt att det är lite stökigt, tösen tränar ju upp sitt balanssinne när hon skall gå i allt! Men i dag gick det alltså inte längre! Det skulle städas! Killarna mutades med en film efter städningen och de fick börja med att plocka upp alla legobitar. Det tog sin lilla stund men nu har vi dammtorkat, dammsugit och jag har till och med kopplade in den nya digitalboxen!
Nu tittar gossarna på den animerade filmen Megamind, lillasyster sover i soffan och jag fick lite tid för mig själv! Läget är ganska OK, just för tillfället!
I morgon är det kökets tur, och i det ingår även kylskåpet! Undra vilka hemligheter som gömmer sig där inne denna gång! Det var ju ett tag sedan sist!
Må bra!
Fru Esson
Nu måste jag ju då förklara hur illa det faktiskt var därinne! Vi har ju som bekant varit sjuka sedan söndagen den 26 februari i vårt hem och tv rummet blev snabbt sjukrum nr 1! När maken insjuknade intog han soffan. Sen insjuknade lillebror, då blev det praktiskt att ha dem nära varandra! Vi bar in en madrass till lillebror. Dryck och ibland någon liten munsbit serverades sjuklingarna där inne, och vi fortsatte samlas där på kvällarna för att titta på tv. Ibland var det fler som sov än tittade på tv, men det blev familjens samlingspunkt under influensan. Lillasyster är ju också hon en del av famljen så även hon kom och gick i rummet. Inte för att baktala henne på något sätt men jag tror bestämt att det var hon som ställde till med den största förödelsen i rummet! Legolådan var tom, men golvet fullt av lego, böcker låg utspridda, tidningar, leksaker och papper! Garderoberna som står i rummet stod öppna och innehållet låg, ja just precis, utanför på golvet! Utöver allt detta som jag redan nämt så har vi en kategori som lillasyster dock inte kan lastas för och det är disken. Glas, alla dessa glas och muggar som samlades på hög i rummet!
De korta stunderna jag har orkat vara uppe och tittat på tv, har jag inte orkat bry mig om eländet, utan själv bidragit med en och annan mugg! Jag gjorde ett halvhjärtat försök i går och började plocka ihop legobitarna, men då kom lillasyster in och upptäckte en "ny" legolåda och vips, innan jag han säga legolåda, så låg den upp och ner igen, och där gav jag upp! Kunde inte låta bli att tänka att det nog inte är så dumt att det är lite stökigt, tösen tränar ju upp sitt balanssinne när hon skall gå i allt! Men i dag gick det alltså inte längre! Det skulle städas! Killarna mutades med en film efter städningen och de fick börja med att plocka upp alla legobitar. Det tog sin lilla stund men nu har vi dammtorkat, dammsugit och jag har till och med kopplade in den nya digitalboxen!
Nu tittar gossarna på den animerade filmen Megamind, lillasyster sover i soffan och jag fick lite tid för mig själv! Läget är ganska OK, just för tillfället!
I morgon är det kökets tur, och i det ingår även kylskåpet! Undra vilka hemligheter som gömmer sig där inne denna gång! Det var ju ett tag sedan sist!
Må bra!
Fru Esson
På benen men knappt!
En vecka senare, efter att influensan invaderat hemmet, är vi på benen, men det är på darriga ben! Minsta lilla ansträngning tar musten ur mig, gör mig matt och genomsvettig! Förra söndagen insjuknade min man! Vi insåg ganska snart att detta var influensa, för febern gick snabbt upp till 40 strecket, och för en vuxen är det extremt jobbigt att ha så hög temperatur. Han är dock ganska uthållig min man, han sov sig igenom det hela! Två dagar senare var det sexåringens tur. Han blev snabbt dålig och är nog den som mått sämst av oss allihop! Han hade 40,4 i temp i nästan tre dygn! Han har levt på vatten, nyponsoppa och Mer. I går, en vecka efter insjuknandet började han äta lite grann! Natten efter var det dags för storebror! Han hade också över 40 graders feber, men hanterar det som sin far! Han sov, sov och sov! Han blev feberfri relativt snabbt och igår skickade vi iväg honom till skolan som han varit borta från en vecka, men det visade sig vara för tidigt. Det var en utmattad grabb som kom hem från skolan igår, så idag är han hemma igen! Ytterligare en dag in i veckan var det min tur! Maken var inte feberfri men ändå så pass så att han fungerade med lite alvedon! Han fick ta över markservicen och jag däckade! Dagen efter insjuknade lillasyster! För henne var det en snabbt avklarad historia, feber ett dygn, klart!
Nu har det gått en vecka sen jag däckade, febern har inte gett sig ännu, men jag hade ett dygn när jag blev bättre men blev sen sämre igen! Orsaken är nog att jag fått sinuit, det är den diagnos jag ger mig själv, och jag har nu påbörjat en kur Penicillin för att få bukt med det hela! Så nu hoppas jag att jag kan vara uppe på ben som är stadigare i morgon! Jag behöver verkligen orken i morgon, för maken återgick till jobbet igår, så nu är jag hemma med tre barn som är relativt pigga! Det blir ganska mycket tv tittande, för något annat orkar jag inte göra med dem!
Nu måste jag vila igen!
Over and out!
Fru Esson
PS: Svininflunsan, om det nu var det jag hade, var ingenting mot denna influensa! Var det något vi skulle massvaccinerats för, så var det årets influensa!
Nu har det gått en vecka sen jag däckade, febern har inte gett sig ännu, men jag hade ett dygn när jag blev bättre men blev sen sämre igen! Orsaken är nog att jag fått sinuit, det är den diagnos jag ger mig själv, och jag har nu påbörjat en kur Penicillin för att få bukt med det hela! Så nu hoppas jag att jag kan vara uppe på ben som är stadigare i morgon! Jag behöver verkligen orken i morgon, för maken återgick till jobbet igår, så nu är jag hemma med tre barn som är relativt pigga! Det blir ganska mycket tv tittande, för något annat orkar jag inte göra med dem!
Nu måste jag vila igen!
Over and out!
Fru Esson
PS: Svininflunsan, om det nu var det jag hade, var ingenting mot denna influensa! Var det något vi skulle massvaccinerats för, så var det årets influensa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)