fredag 21 oktober 2011

Det låg ett vykort i brevlådan idag....

Ett vykort! Det händer inte så ofta! Undrar vem det är ifrån? Konstaterar snabbt att det inte är till någon i familjen, utan till en intern som bor på Klostergården några 100m ifrån oss. Det var ett roligt kort, bilden på en kossa som har slagit knut på tungan och plastögon, ni vet sådana som har en svart lös plastbit som skall föreställa pupill, som rör på sig när man rör på kortet. Jaha, vad skall jag göra med detta, kan ju inte gärna traska in på området och överlämnad det, för det är förbjudet tillträde. Kan inte låta bli att tänka att det kanske är någon som försöker smuggla in något knark, det kanske är knark i ögat på kon, eller i klistret på ögonen. Jag har ju hört om knark bakom frimärken, så det är ju inte helt omöjligt. Kortet var ju från en annan intern någonstans i Sverige. Tänk om någon ser mig när jag lägger kortet i deras postlåda och tror att jag är kurir.........Ni hör, jag låter ju inte klok, paranoid!?

I morse när vi såg en polishelikopter cirkulera över vårt område, låste vi dörrarna. Rymling från Rättspsykiatrin, som ligger några 100m bort, fast åt andra hållet, var första tanken, och det har ju faktiskt hänt! Rymningar sker både nu och då. När det sker, har förskolorna i Kommunen en telefonkedja som man skall starta. Rättspsykiatrin ringer till förskolan som ligger närmast och de ringer nästa osv, bland de sista på listan är våra barns förskola. När ett sådant samtal kommer skall personalen samla in barnen och gå in med dem och låsa dörren! Bra att denna kedja finns, men otroligt läskigt att det skall behöva finnas över huvudtaget!

Får se när nästa galning hamnar granngårds! Nu har det skett ett dubbelmord till i Sverige. En tragisk historia! Nu återstår att se om de får fast gärningsmännen. Anses någon vara psykiskt sjuk, finns det en risk att den personen hamnar här, nära vårt hem och våra barn och allt vi kan göra är att hoppas att de tar hand om sina intagna och ser till det inte finns några rymningsvägar, att de får den hjälp de behöver!

Jag smyger fram till brevinkastet och släpper ner kortet. Kossans ögon rasslar. Jag springer därifrån och hoppas att ingen såg mig!

Fru E

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar