Helg mamma......?

Såg ett tv -program för några dagar sedan. Programmet heter "Unga mödrar" och handlar om tonårsmammor i Danmark, alltså unga tjejer som får barn! Man får följa flera olika mammor från graviditet till förlossning och tiden efter förlossningen. En av tjejerna fick tvillingar tillsammans med en ung kille som jobbar inom det militära på annan ort. När han återvände till jobbet efter en längre ledighet så blev det jobbigt för den unga mamman att ensam ta hand om tvillingarna. Hon började allvarligt fundera på att flytta till sin kille, barnens pappa, för att underlätta tillvaron lite för sig själv men också för barnens skull, då den ena tvillingen var lugnare när pappa fanns i närheten. Hon tog upp det med sin kille och han säger NEJ!

What?!Denna unga pappa sa att han inte orkar vara pappa när han jobbar! Han orkar inte komma hem till sina barn när han är dödstrött. Han vill vara pappa när han är ledig, pigg, utvilad och glad! Jaha, vad händer om den unga mamman säger likadant när hon skall börja jobba? Nä, jag vill bara vara mamma när jag är ledig och utvilad. När jag jobbar vill jag fokusera på mig själv och mitt jobb! Vad händer med barnen då? Kommer hon ens att kunna göra det valet eller skall hon både jobba och ta hand om barnen medan han forsätter jobba på annan ort och bara kommer hem någon helg nu och då, när han har lust och ork att vara pappa? Får man verkligen resonera på detta sätt?

I min värld är det så att som förälder vill man tillbringa så mycket tid med sina barn som möjligt, jag vill komma hem till mina barn varje dag, krama dem, pussa dem och vara mamma med allt vad det innebär. Självklart är jag dödstrött ibland, tycker att det är jobbigt ibland och önskar mig lugn, ro och egen tid. Jag behöver vara ifrån mina barn i bland, både för deras skull och min egen skull, men att välja att träffa dem endast en helg nu och då, det skulle jag inte stå ut med! Och vem är det man skall dela livets med- och motgångar med om inte med sin familj? Det är ändå det som fogar samman oss och gör oss till en familj!

Vi kanske ser en ny utveckling gällande arbetande föräldrar! Vi är så fokuserade på oss själva och att uppfylla våra egna drömmar och mål att vi börjar lämna våra barn på internat. Där kan dom vara medan vi jobbar, när vi har ork och lust att vara föräldrar så åker vi och hämtar dem några dagar! Då myser vi och har kul. Men när jobb- vardagen tränger sig på, lämnar vi in dem på internatet igen! Eller?